Lundagårds nöjeskrönikör Linnea Lundborg balanserar den här veckan på gränser men ramlar lätt ner. Hon har långtgående planer på en Röda Bönor – tatuering och tipsar dessutom om gratis, gränslösa saker att hitta på i helgen.
Det är söndag morgon. Du är hungrig, bakfull, bitter och i starkt behov
av kaffe. Dock har du inte orkat handla på ett par dagar och kylskåpshyllan gapar tom. På raden under däremot står din grannes ekologiska mjölk. Bara lite gör väl inget, tänker du. Det är så det börjar.
Eller så börjar det med en liten oskyldig puss på stan. Några veckor senare har du sex i tvättstugan. Du går från en flaska rött till tre boxar i veckan. Du börjar se 07.30 som läggdags. Dammråttorna biter dig i tårna när du sover. Du går från att inte köpa kurslitteraturen, till att inte låna kurslitteraturen, till att inte läsa kurslitteraturen.
Kanske är det något med att hela Lund lutar (och att Smålands ligger längst ner i den backen) som gör det så svårt att ta sig uppför det destruktiva mönstrets sluttande plan. När du väl halkat ner en bit, är det svårt att avgöra var gränsen går.
Det är klart att det är okej att låna lite mjölk till kaffet. Det är bara charmigt att palla äpplen. Snodda slattar på krogen kan du skylla på fyllan. Att dumpstra är en viktig politisk handling, stängsel är borgligt och går att krypa under. När det gått så långt blir det lätt att scanna i nötterna som lök i snabbkassan. Coca-cola är ändå onda, nästan alla företag är det, varför inte sno allt du behöver?
Ta från de rika…
Att klottra hjärtan på marken med krita är charmigt. Från det är steget till sprayfärg inte långt.
Möjligen är det åldern som möjliggör ett halvolagligt beteende, kombinerat med den politiska färgen och drömmen. Men hur länge får man fortsätta? När förväntas man tvätta av sig sin politiska färg och klä sig i en neutralare kostym? (Just det, felfelfel, sluta med kostym och börja med nylonstrumpor).
När måste jag bli vuxen och ordentlig och sluta drömma om ett veganskt vänsterkollektiv där till och med frukostsamtalen är medvetandehöjande? När är det dags för oss att sluta bära våra kvinnomärken, palestinasjalar, regnbågsflaggor och fanor? Borde vi inte snarare tatuera in dem i huden och ha med oss dem för alltid?
Kanske skakar du på huvudet nu. Dricker en slurk till av kaffet med din alldeles egna mellanmjölk i och tänker att någonstans måste ju en gräns ändå gå. Utan gränser, vad händer då, det blir anarki.
Just det.
Vi ses i köket på söndag.
Fredag: Planka, lifta eller cykla in till Malmö och gå på Poetry Slam-finalen på Café Barbro. Kostar visserligen en tjuga i dörren, men alkohol kan och bör medtagas och det tjänar du lätt in både en och tio selmor på.
Lördag: Vitsipporna står i blom, i alla fall hos mig på Väster. Det gäller att vara försiktig när man plockar dem så att inte roten följer med upp, men annars är det fritt fram att fylla köket med vårblommor. Har du några kritor över kan du ju passa på att förgylla asfalten på vägen hem (men inga reklamevenemang som de som ni klottrat ner vid Eden, snälla Helsingkrona).
Söndag: Gör ett besök på Freeshopen på Norra Parkgatan vid Möllan. Allt är gratis, allt är bra. Ta gärna med en avlagd tröja eller ett par för små skor, så hittar de snart en ny, lycklig ägare. Finns tid och ork rekommenderas en promenad mot Västra hamnen. Havet är alltid otroligt, och i krokarna har jag hört rykten om en ny, episk lekplats. För barn visserligen, men så var det ju det här med gränser…
