Någonstans måste prestationskraven från föreläsningssalen få kliva tillbaka under ens studietid. När även det lekfulla blir dödsseriöst undrar Virve Ivarsson om inte fritiden måste helgas.
Varje år när snön har smält och blommorna börjar skjuta upp väcks samma begär i mig. Jag vill kasta kurslitteraturen i taket, lämna allt vad universitetsbiblioteken heter och istället hänge mig åt att springa på en gräsplätt efter en boll.
Det är som att kroppen har lärt sig att det är det som ska hända såhär års och jag saknar plötsligt de avbrott från betyghets och allvar som grundskolan och gymnasiets fotbollsmatcher, brännbollskvällar och kullekar utjorde.
Trevande testar jag istället såväl gymmets som nationernas öppna bollsportsträningar men retrerar lite avtänd av seriositetsnivån. Jag är inte så bra på att spela boll, men jag älskar det. Borde det inte vara fler som känner samma sak?
”Vad bra att du vill vara med, vi behöver en tjej till”. Oftast är det inför tävlingar med krav på ett visst antal tjejer som man börjar reflektera över vilka som egentligen går på träningarna. I teorin är det bara för alla att stiga in. I praktiken är ofta de som vill spela seriöst och som känner sig duktiga som gör det. Något som jag tycker är synd, för jag tror att jag är långt ifrån ensam om att gilla bollsport men att aldrig ha spelat det på seriös nivå.
När sport är som bäst kan det vara jättekul, engagerande och fungera som en skön paus från vardagen. När sport bara handlar om att vara bäst tappar det mycket av sin potential och lockelse. För i ett hetsigt klimat vill man känna att man tillför något till laget. Att bara springa omkring på plan som en belastning – om än en tolererad sådan – är sådär kul.
På universitet handlar mycket om att prestera för att nå framgång. Men det fina med fritiden är att man inte behöver tänka så. Här är aktiviteten i sig målet. Så kan vi inte låta fritiden utgöra en paus från hetsen om att vara bäst?
Jag kan tänka mig att för den seriöse kan det vara skönt att slippa skolans matcher där man hela tiden behövde sakta ner och ta hänsyn. Jag tycker bara att det är synd att det inte finns mer plats för oss – tjejer och killar – som ser bollsport mer som en kul lek, än som en chans att visa vad vi går för. Personligen känner i alla fall jag nog av prestationskrav i min utbildning. Vore det inte gött om leken kunde få dominera lite mer på fritiden?
