När våldet pågick som värst i Syrien anklagades FN för att vara allt för passiva. Under onsdagen diskuterade tre experter i internationell konflikthantering vad som måste göras för att vända misslyckandena till framgång.
När det kommer till internationellt konfliktarbete pratar man oftast om misslyckanden. Interventionerna i Bosnien och Afghanistan eller hanteringen av konflikten i Syrien är exempel på det.
Därför var det föga överraskande att ingen i publiken höll med när moderatorn under dagens panelsamtal, Todd Benjamin, frågade vem som tycker Internationella brottsmålsdomstolen i Haag, ICC, gör ett effektivt arbete.
Förtroendet för internationellt konfliktarbete tycks vara lågt. Leila Nadya Sadat, professor i juridik vid universitetet i Washington, menade dock att konfliktförebyggande regler och normer hela tiden utvecklas och förstärks.
– Vi har väldigt lite tålamod. ICC har bara funnits sedan 2002 och många frågor har varit tvungna att lösas innan den kan fungera bra, sa hon och fortsatte:
– Man ska komma ihåg att i princip alla regler som styr konflikter har uppkommit efter andra världskriget.
En student frågade om internationella regler och lagar ens behövs, med tanke på Raoul Wallenbergs framgångsrika arbete och FN:s misslyckande.
– Hade Raoul Wallenberg kunnat stödja sig på internationella lagar och normer så hade nog hans arbete varit ännu mer framgångsrikt, sa Thomas Hammarberg, människorättskommissionär vid Europarådet.
Står världssamfundet inför ännu ett misslyckande? Sedan revolten i Syrien inleddes våren 2011 har drygt 8 000 civila dödats enligt FN:s statisik. Situationen i staden Homs har beskrivits som ett blodbad och FN har anklagats för att vara allt för passiva. När säkerhetsrådet skulle rösta för en militär intervention var det Kina och Rysslands som valde att lägga in sitt veto.
– Den här vetorättigheten är en skugga för säkerhetsrådet. Den utnyttjas och att stater lägger in sitt veto handlar om politik och har sällan något med deras grundläggande principer att göra, sa Tomas Hammarberg.
