Entreprenörskap är det nya anställningsbarhet. Nu ska konstvetare och teologer skriva affärsplan och skapa sina jobb själva.
Marschallerna på industrigatan 20 i Malmö leder ner till en källarlokal, där vattenrören i taket har piffats upp med en ljusslinga. De små lamporna sprider ett dämpat ljus över de råa väggarna. Bänkarna på golvet har täckts med filtar och projektorn visar grafittimålningar från Chicago.
– Det blev så jag till slut, konstaterar Sofia Landström nöjt med en sponsoröl i handen.
Inredningen är smakfull på det där bohemiska sättet som gör att ingenting behöver bli dyrt. Lokalen är lånad, barndomsvännen sitter i kassan och assistent är pappa Hans. Om 40 minuter börjar det, releasefesten för Art by video.
Sofia Landström minns inte riktigt när hon kläckte idén. Kanske var det när hon tittade på litteraturprogrammet Babel en kväll.
– Varför finns det så få tv-program som handlar om konst på samma sätt? De som inte går på museum eller gallerier får en väldigt endimensionell bild av vad konst är, säger hon.
Sofia Landstöms dröm var att föra ut konst till allmänheten genom videointervjuer och virtuella konstutställningar.
I dag är drömmen en affärsplan, och mer än det. I ett år har Sofia Landström varvat intervjuer med konstnärer från Chicago till Köpenhamn med intensiva redigeringsperioder för att skapa sin hemsida, där hon presenterar unga samtidskonstnärer och visar upp deras verk.
– Hade jag inte redan jobbat med konst på andra håll hade jag inte vågat göra det. Det finns en viss skepsis i konstvärlden, man vill veta att den som kommer kan konst och tar den på allvar.
Valet att starta företag var enkelt.
– När jag tog min kandidat i kulturvetenskap tänkte jag att ”vill jag jobba med det här, får jag ta tag i det själv”. Det är så svårt att få jobb inom kultursektorn, säger hon.
”Konsten att strula till ett liv”
Att en humanioraexamen inte precis är en fribiljett till jobb är det inte många studenter som missat. Inte många i resten av samhället heller. På politikerveckan i Almedalen 2011 propagerade Svenskt Näringsliv för sänkt medel för vissa humaniorakurser. Det måste sändas en signal till studenterna om att detta inte är en bra investering, menade de. Som grund för uttalandet hade Svenskt Näringsliv en rapport med namnet Konsten att strula till ett liv.
Reaktionen från studenterna blev massiv. Begreppet ”anställningsbarhet” är välkänt och omdebatterat i universitetsvärlden. Dess verkliga startpunkt har varit Bolognaprocessen, ett europeiskt samarbete som syftar till att öka rörligheten för studenter inom Europa. Där är anställningsbarhet en av grundpelarna. Det ökade fokuset har bland annat lett till att det i dag står i lärandemålen för alla studenter att de ska kunna verka i arbetslivet efter examen.
Entreprenörskap som försvar
På konstvetenskapliga institutionen i Lund har ett 30-tal studenter avstått majsolens frestelse för titeln på affischen i den mörka foajén. ”Arbetsmarknadsdag”. Det är första gången. I salen står John Peter Nilsson och pratar om skillnaden mellan Paletten och Månadsjournalen.
– Jag skrev i breda tidningar, men jag ville också att min signatur skulle synas i obskyra tidskrifter. Det gav en trovärdighet, säger han.
Han förtydligar:
– Min signatur var det enda jag hade som frilansintellektuell, där i början av 90-talet. Den var mitt kapital. Jag var ganska försiktig med var jag placerade den.
John Peter Nilsson var 48 år första gången han tog en fast anställning.
Att den som vill försörja sig på sina konstkunskaper får hanka sig fram utan lön är alltså inte något nytt fenomen. Ofta har kritiken mot humaniorastudenters generellt sett dystra yrkesutsikter besvarats genom att hänvisa till att högskolan har andra uppgifter än att förse arbetsgivarna med arbetskraft. Bildning har varit det främsta honnörsordet.
Nu börjar ett annat svar ta form. Ordet ”entreprenörskap” och det närbesläktade ”företagande” glider upp som motkandidater – eller kanske snarare komplement. Studenter som har svårt att få jobb, kan kanske lära sig att skapa jobb i stället.
Sveriges förenade studentkårer, som företräder studenterna nationellt är kritiska mot anställningsbarhetsbegreppet. Under våren har de lanserat sitt eget begrepp, ”användbarhet”. Tanken är att det finns andra mål med en examen än en anställning, mål som ändå kan gynna både samhället och studenten. Ett av de målen är just entreprenörskap, möjligheten att skapa sig en egen plats på arbetsmarknaden där den inte fanns.
Entreprenörskap på väg in på schemat
På just den punkten seglar studentrörelsen i medvind. För några veckor sedan höll EU:s utbildningsministrar konferens i Bukarest. Ämnet för konferensen var hur EU-länderna ska arbeta för utbildning som ett botemedel mot den ekonomiska krisen. För att höja studenternas anställningsbarhet, här i bredare bemärkelse, lyfts just entreprenörskap och innovation fram som prioriterade områden att få in i utbildningen.
– Entreprenörskap dyker upp lite här och var. När man avreglerar marknader blir det viktigare, säger Ulf Dalnäs.
Han är universitetslektor på Högskolan för musik och scen i Göteborg, men också expert på Bolognaprocessen i Sverige.
– Fokus på anställningsbarhet har gjort att innehållet i utbildningen förändrats. Praktik ökar på alla håll, även inom samhälle och humaniora. Det blir också mer och mer program. Det innebär en mer snitslad bana än de fristående kurserna och det ökar nyttotänkandet, säger han.
Nu tror han att Jan Björklunds och de andra ministrarnas avsiktsförklaring om entreprenörskap kommer att synas i kursinnehållet.
– Det kan till exempel komma att skrivas in i läromålen att studenten ska ha ”entrepreneurial skills”.
Sådana färdigheter har Ulf Dalnäs själv jobbat med bland sina studenter.
– Tidigare arbetade vi med särskilda kurser om företagande. Det visade sig inte fungera så bra. Nu handlar det om att baka in det i undervisningen. Det ska börja hos studenten och frågan: Vad vill jag med min konst? Därifrån kan de själva ta initiativ och skapa marknader för sig själva och det de vill syssla med. Det är egentligen så konstnärer har gjort i alla tider, menar han.
– Men att det blivit mer fokus på det beror också på en ny kulturpolitik.
Ulf Dalnäs ser ingen motsättning mellan humanioras bildningsideal och en tonvikt vid att anpassa sig till arbetsmarknaden.
– Grunden är densamma. Vi ska se till att våra ämnen och kunskapen i samhället växer. Jag tror att kravet på anställningsbarhet och entreprenörskap gynnar våra ämnen genom att visa på vad samhället behöver. Det samlas så mycket damm, säger han.
”De gör det av nöd”
I Kungshuset i Lundagård, hemvist för Lunds filosofistudenter, sitter Jonas Josefsson. I höst ska han för fjärde gången leda kursen ”Entreprenörskap för humanister”. När han berättar om sina studenter är bilden av dem lik Sofia Landström.
– För humanister som vill starta företag handlar det ofta om att få göra något man brinner för. De drivs av kärlek till konst, texter, design eller något annat humanistiskt fenomen. Det handlar inte om att göra vinst, så länge man bara kan försörja sig på det, säger han.
När kursen är slut ska studenterna bland annat kunna skriva en affärsplan. Men finns det en marknad för humanister bara för att de driver företag?
– Det är ju det kursen går ut på, att lära sig att undersöka vad det finns en marknad för, säger Jonas Josefsson.
Är företagande och entreprenörskap då verkligen lösningen på humaniorastudenternas jobbkris? Är det inte bara att ignorera ett faktiskt problem? Sedan 2009 räknas även företagare in i Högskoleverkets etableringsrapporter, där man kan utläsa hur många studenter som har etablerat sig på arbetsmarknaden ett och ett halvt år efter examen. Ändå är humaniora fortfarande det område där näst lägst antal studenter har en kvalificerad sysselsättning ett och ett halvt år efter examen. Lägst ligger studenter inom de konstnärliga områdena.
Samtidigt är det långt ifrån alla företagande humanister som passar in i bilden av den lyckliga entreprenören som spränger gränser på arbetsmarknaden tack vare en passion.
– Många humanister som startar företag gör det av nöd, för att de inte kan få jobb annars. Översättare är ett exempel på personer som helt enkelt inte anställs i någon högre utsträckning utan anlitas när de behövs via sina företag, säger Jonas Josefsson.
Inte heller studentrörelsen hävdar att entreprenörskap är vägen till jobb för humaniorastudenter. I så fall bara delvis, menar Tanvir Mansur, lingviststudent, aktiv i Stockholms universitets studentkår och i studentlobbykretsar känd som Svenskt Näringslivs kanske argaste motståndare under Almedalsveckan 2011.
– Entreprenöriellt tänkande behövs bland humaniorastudenter, men då inte i betydelsen företagande. Det behövs en diskussion om hur man kan använda sina kompetenser och kunskaper på arbetsmarknaden. Just nu går humaniorastudenter runt med dåligt självförtroende, säger han.
– Men det handlar främst om att arbetsgivarna måste lära sig att värdesätta humanistisk kompetens. Näringslivet saknar det kritiska tänkande och den bildning som man får genom humaniorastudier, menar han.
”Inte något som passar alla”
På Industrigatan 20 har gästerna anlänt. Filmvisningen ska strax dra igång. Sofia Landström berättar att tillställningen lite grann är till för att få henne att känna att det verkligen satt igång nu, och att hon måste fortsätta.
– Om det är en bra idé eller inte vet man ju inte förrän efteråt. Att vara företagare är nog inte något som passar för alla. Man måste vara så säker på sin idé att man får andra att tro på den, säger hon.
– Men just nu känns det väldigt enkelt. Det känns skönt att veta att jag har ett jobb.
