Uppe i varv hela tiden. Svårt att koppla av. Sömnsvårigheter. Det är verkligheten för många av dina föreläsare. Under våren skickades en enkät till samtliga anställda vid universitet, och resultatet är på vissa områden nedslående.
– Det har aldrig tidigare gjorts en undersökning av ett lika omfattande slag, säger Ingalill Rahm Hallberg, expert åt rektor, som ansvarat för enkäten.
Hälften av de som fick enkäten svarade, och det var framförallt bland frågor om tillit och arbetsbelastning som de sämsta siffrorna framkom.
– En betydande andel, över 40 procent, känner att de inte vågar uttrycka sin åsikt utan risk för att det ska få negativa konsekvenser, säger Ingalill Rahm Hallberg.
Detta framhöll även filosofiprofessor Erik J Olsson då han i början av sommaren anmälde universitetet till Justitiekanslern (JK) för kränkning av yttrande- mötes- och informationsfriheten.
– Luften blir allt tunnare vid universiteten, säger Erik J Olsson och fortsätter:
– Det har exempelvis blivit svårare att yttra kritik vid seminarier och så vidare.
Bakgrunden till Erik J Olssons anmälan var att filosofiska institutionen upprättade ett antal förhållningsregler efter att han flertalet gånger kritiserat en kollegas forskning. I reglerna, som räcktes över personligen till Olsson, stod det bland annat att ett sådant beteende var förbjudet. Bryts reglerna upprepade gånger kan det leda till avskedning. Även Frank Zenker, postdoktor på filosofiska institutionen, har under augusti anmält universitet till JK på grund av att han anser att dessa regler kränker hans medborgerliga rättigheter.
”Toppen på ett isberg”
Erik J Olsson skriver i sin anmälan till JK att hans fall endast är toppen på ett isberg och att det hela rör sig om ett allvarligt systemfel.
– Det här är inte unikt för Lunds universitet, säger han.
Han tror istället att detta bland annat beror den styrningsmetod som de senaste årtiondena alltmer tagit över inom svensk offentlig sektor:
– Tendenser som new public management har gjort att universitet i Sverige börjat styras likt privata företag. Detta leder till att rättigheter försummas eftersom det är stor skillnad på vilka rättigheter privat- och offentlig anställda har, säger Erik J Olsson och fortsätter:
– Jag anser att yttrandefriheten är den mest grundläggande delen av den akademiska friheten. Att inte vara fri att ifrågasätta gör också man kan tvivla på forskningskvaliteten: har forskningsresultaten verkligen gått igenom en tuff kritisk granskning?
Doktoranderna nöjdast
Ingalill Rahm Hallberg anser dock att Olssons tolkning av problemet är felaktig.
– Påståendet om huruvida man är säker på att man kan uttrycka sina åsikter utan att det får negativa konsekvenser för en säger ingenting om att det är chefer som gör att man inte vågar uttrycka sig. Det kan mycket väl vara tonen till exempel i en seminariegrupp, eller att en enskild professor tar väldigt mycket plats på en institution genom att vara arrogant eller överlägsen som gör att andra väljer att vara tysta. Beroendet är stort mellan de högre akademiska positionerna och de som är på väg uppåt i sin akademiska karriär.
Ingalill Rahm Hallberg påpekar även att det är professorer som överlag är mest nöjda över sin anställning på universitetet.
– Häpnadsväckande nog är doktorander en grupp som sticker ut vad gäller nöjdhet. Men det är klart, vi har ju bara frågat dem som har en anställning.
De som trivs sämst är forskare, forskningsassistenter och lärare i medelåldern. Personer som inte befinner sig på, och antagligen inte heller kommer nå, toppen av karriärsstegen.
Påverkar det här studenterna?
– Alldeles säkert. Det här är en kulturproblematik som varken gagnar undervisningen eller forskningen.
Om tre år ska en ny medarbetarenkät genomföras. Nu närmast ska alla fakulteter få siffror som är aktuella för deras arbetsplats för att det ska bli konkret vilka förändringar som krävs.
Är det någon fakultet som sticker ut?
– Det vet jag inte i nuläget och är heller inget som kommer offentliggöras, säger Ingalill Rahm Hallberg.
