Det går inte att fullt ut berätta. Sanningen är dold bakom sena nätters alkoholdimmor. Men det fanns en korridor, den utlovade, och somliga levde där. De gjorde fylleriet till en konst. De dyrkade flaskan och tävlingen. De var av oädelt groggvirke. Deras meriter var endast två: De bodde. De drack.
Till punchen valde de en präsident, en översteprästerlig beskyddare. Och folket vallfärdade dit. För deras synders skull slog härskarornas härskare AFB sin klo i detta tempel. En förlåt drogs i det allra heligaste. Fåren skildes från getterna. Alla blev de vräkta. Alla fördes de bort. Detta är SSKKs diaspora. Än finns de som kan förtälja sina barn om den helgedom som en gång fanns. Nya generationer har återvänt. Nya generationer väntar tillkommelsens dag.
Brinn, soffa, brinn i mörka Delphinatten.
Mot AF vittna om det satta frö.
Den druckna klubben vägrar än att dö.
Brinn ledning för de fallna i rabatten.
Brinn, soffa, brinn. För dem på Fylletoppen.
Det klagas. Orden blir dess styrketår.
Brinn än för sport och flaskans framtids år.
Brinn upp, drick upp,
och lev till sista droppen.
