Hallå där Hallands! Vad gör en Lundagårdsqatt på er expedition?
Till vardags brukar qatten, som är Lundagårds symbol sedan länge, skåda ut genom fönstret på redaktionen. Hur kom det sig att ett exemplar hamnade på Hallands?
– Jag vet inte. Den har funnits här hela tiden som jag har varit här, säger kuratorn Magdalena Stadler med ett leende när Lundagård besöker nationsexpeditionen.
Magdalena Stadler, brukar lägga märke till Lundagårdsqatten när hon är på nationens expedition – även om hon kanske inte brukar fundera så mycket över den. Till vardags står qatten, en vit gipsfigur i naturtrogen storlek, nära ett av fönsterna, och blicka in mot nationsledningens aktiviteter.
– Jag känner inte till så mycket om qatten. Men nu jag har luskat lite, säger Magdalena Stadler och fortsätter:
– Det var någon gammal senior som berättade att det var en gåva, även om det är oklart om när den gavs och till vem. Vi har i alla fall inte köpt den. Jag skulle kunna tänka mig att qatten är en gåva från Lundagård, säger hon.
Som på beställning vandrar plötsligt Henrik Melin, till vardags kurator på Västgöta nation, in på expeditionen på Hallands nation med ett gammalt inramat fotografi i handen. Den kan eventuellt hjälpa oss att närma oss gåtans lösning.
– Titta här, säger han entusiastiskt, och räcker fram en solblekt, svart-vit bild med en liten lapp fäst på ramens baksida.
På fotografiet går det att se ett antal välklädda män och kvinnor, samlade till ett festligt samkväm. Mitt på ett av de dukade långborden står den omisskännliga vita gipsqatten. På den lilla lappen står det ”Hedviggillet 1937, Lundagård”.
Det här med Hedviggillet låter intressant, och Magdalena Stadler berättar kort om gillets historia: om hur Hallands nation uppstod ur Göteborgs nation 1928, och att Hallands nation sedan dess firar sin födelsedag varje år på Hedvigdagen i mitten av oktober.
Frågan är bara vad Lundagårdsqatten gör där på bordet under Hedviggillet 1937?
Kanske borde vi inte förvånas. Till och med Lundagårdqatternas framställning verkar ju ha en i det närmaste mytisk skapelseberättelse: en berättelse där spex, surrealism, mytologi och studentikos humor tycks korsas.
I en artikel i Lundagård från 1947 skriver John Tandberg om hur idén bakom qatterna föddes i samband med karnevalen i Lund 1924, om änkan Nilsson, som ägde den ursprungliga gipsqatten, och om hur John Tandberg själv bar ned änkans qatt till stuckatören på Södergatan och beställde 18 avgjutningar. Efter lämplig bemålning, skriver han, fördelades sedan kullen bland Lundagårds sub-skribenter.
Under många terminer stod sedan en av gipsqatterna med ”Nr 1 på gumpen” i fönstret på Lundagårds dåvarande redaktionslokal. Enligt John Tandberg blev dock redaktionsqatten så pass sliten av närvaron vid alla nattsexor och högtider att det tillverkades en andra kull, omgjuten efter ett exemplar av den första kullen.
Det är dock i dagsläget oklart om hur denna andra kull gipsqatter står i relation till det exemplar av samma djur som nuförtiden står i ett av redaktionens fönster, och till det ståtliga exemplar som nu har återfunnits på Hallands nation.
Men vad tycker ni egentligen om Lundagårdsqatten?
– Jag tycker att den är jättefin, säger Magdalena Stadler.
– Jag vet inte vad jag tycker. Men den är intressant, speciellt eftersom den verkar ha en annorlunda historia, säger Henrik Melin.
