Ett barhäng kan bli så mycket mer. Speciellt när en deltagare blir till toppstoff i den lokala pressen. Kenneth Carlsson kommer närmre migrationspolitikens kalla verklighet efter en öl på kvarterssyltan.
Jag och polarna sitter på vårt stamhak som fått för sig att bli underground. Vilka ”try hards”. I ett hörn sitter en bob hund-medlem och hänger över en brud och rummet är överflockat av ett gäng yngre punkare.
– Okej, säg EN låt av NOFX, säg EN låt av Rancid, frågar den unge skatekillen på klockren skånska.
Tjejen som hänger på mitt armstöd kan inte svara, hon vet inte.
Det här blir kanske både mitt första och sista möte med skatekillen. Fem dagar senare går 18-åringen på en rutinkontroll hos polisen. Khaled Maana, som han heter, har varit där förut. Han har ju inte myndigheternas tillstånd att stanna här för evigt.
Men den här torsdagen blir inte som de tidigare för honom.
Polisen griper Khaled. Ett missat möte för två år sedan hängde över honom, men först nu förs han till Migrationsverkets förvar. Ett fängelse med höga murar av ångest. Enligt myndigheterna ska han hem snarast, så säger regelverket. Det ser bra ut i statistiken också. Eller som migrationsminister Tobias Billström gärna uttrycker det: ”Om man inte har tillstånd att vistas i landet, varför ska det svenska samhället då inte upprätthålla sin egen lagstiftning?”
Men Khaled ska inte hem. Han ska bort från sin familj och vänner. Till landet han flydde från under brinnande krig 2006. Från den aggressive fadern som alltid valde whiskeyflaskan före familjen. Till en plats där han inte har något kvar.
Khaled tog studenten i somras. Han gick på min gamla gymnasieskola, den för alla pluggisar. Han vill bli mattelärare. Det valet kunde hans svenska klasskamrater se redan i mellanstadiet.
Fallet Khaled upprör min hemstad. Khaled är ung och numera svensk, oavsett vad passet säger. Och han kommer bli ensam. Han är i det närmaste en role model för den integrerade invandraren, långt ifrån intressant för rasistiskt skräp som Avpixlat.
Fallet Khaled är ytterligare ett exempel på myndigheternas kalla paragrafrytteri. Där lagen står över människovärdet och samhällets bästa.
Jag träffade Khaled några korta minuter i baren. Mer behövdes inte för att frågan skulle kännas viktig. För Khaleds vänner är fallet oceaner viktigare än så.
Helgens nöjestips:
Fredag: I dag har Palme premiär, alltså dokumentären om Sveriges mest kända politiker under 1900-talet. Förhandsvisningen fyllde Mejeriet i tisdags. En stor del av kön, som gick en bra bit ut i stadsparken, tvingades vända i dörren. Sverige producerar många bra dokumentärfilmer varje år, och den här är toppklass!
Lördag: Givet är att botanisera runt i Lund under lördagen med den givna Kulturnatten. Men det är ju dagsnöje, trots namnet. Vill man ha kultur på natten så är hela Moriska paviljongen öppet i Malmö. Ska- och reggaeklubb med konserter delar tak med chilensk kulturafton.
Söndag: Med migration och dokumentärer i åtanke så ska du få ett söndagsuppdrag. Leta upp dokumentärfilmen Gzim Rewind och se den. En fullständigt briljant och hjärtskärande berättelse där vi får följa med pojken Gzim från flyktingförläggningen i Boden till Kosovo där han förlorar allt. Dokumentären gick på SVT i våras och filmens hemsida hittar du här.
