Det är hösttermin. På Lunds gator vimlar det av nya och gamla studenter. Anlända för att uppfylla drömmar och börja nya liv, för att uppleva studentlivet och hitta de där riktiga vännerna. Vännerna för livet. Men vad är egentligen riktig vänskap? En pensionerad professor, en lundaspexare och en överfös gick med på att sätta sig i soffan för att försöka nå fram till ett svar.
Caroline Naumann: Jag tycker att riktig vänskap är då man har någon som man kan anförtro sig till, som man kan prata med om allt och som ställer upp för en och… Som man vet alltid finns där, även när allting inte bara är jättekul.
Eva Österberg: Ända sen äldsta tid har de som har skrivit om det som forskare kommit fram till att det är fyra saker som konstituerar vänskap, och det är tillit, ömsesidighet, frivillighet och likvärdighet eller jämlikhet. Men jag tror att tilliten är det absolut fundamentala.
Andrea Pettersson: Det finns ju olika typer av vänskap också, alltså man kan ha nära vänner, men sedan kan man även ha en studiekamrat som man kanske pluggar jättebra med, men det är inte mycket mer än så. Sedan kan det vara vänner som man umgås ytligt med, men man pratar inte om så personliga saker för man känner inte tillit.
”Snäll – det är ett misskänt ord, tycker jag, men för mig är det fortfarande ett väldigt gott omdöme.”
Vilka egenskaper ska en sann vän ha?
CN: Det som jag värdesätter mest hos en vän är lojaliteten och tilliten – man vet att människan ifråga finns där och lyssnar, eller är uppriktig.
AP:Och sen har man kanske lite olika, inte krav, men saker som man ser hos olika nära vänner. Den som jag bara pluggar med, den behöver ju inte vara min ”secret keeper” för jag ska ändå bara plugga med den personen.
EÖ: Snäll – det är ett misskänt ord, tycker jag, men för mig är det fortfarande ett väldigt gott omdöme när jag talar om snälla människor. Så snäll och ärlig… Uthållig, kanske?
AP: Man kan bli osams med en nära vän. För man vet att man kan bråka och höja rösten, men man är fortfarande vänner, för den förstår. Man förstår varandra och kan reda ut saker.
Finns det några likheter mellan vänskap och kärlek?
EÖ: I vänskap kan det ju också finnas en viss förälskelse. Jag kan tycka att om man tänker på början av en vänskap så kan den ju inledas nästan på samma vis som en förälskelse som blev till kärlek ibland gör. En glimt så där, man gillar henne, det var en rolig grej han sa…
AP: Det finns ett ord för det: kompiscrush!
Hur lärde ni känna era närmaste vänner?
CN: Jag skulle nog säga att jag är lyckligt lottad att ha väldigt många nära vänner. Vissa av dom har jag känt sedan dagis, och vissa av mina nära vänner har jag träffat här, genom Lundaspexarna.
EÖ: Jag fick nog de flesta av mina nuvarande goda vänner under lundaåren, alltså från mina studieår, framför allt när jag läste nordiska språk. Åtminstone tre från den gruppen tillhör fortfarande mina bästa vänner. Den jag brukar kalla min allra bästa vän träffade jag då. Och sedan kan jag väl säga att på sätt och vis är ju också min särbo – som är kvinna – min bästa vän.
AP: Det är ju olika under olika tider i livet. De som känns närmast just nu är verkligen de som jag gjort nollningen med.
Hur får man då den sanna vänskapen att mogna?
CN: Jag tror att det sker lite av sig självt. Ju längre tiden går, desto fler erfarenheter får du och då pratar du med dina vänner om det.
AP: Jag tycker att det är svårt att ge ett exakt svar, men jag tror också mycket på att det är tid och olika erfarenheter man delar som gör att man kommer närmare.
EÖ: Ja, jag är ju jätteglad att ni betonar tiden! Ofta fördjupas en vänskap genom att man känner varandra länge och går igenom saker tillsammans – att det blir en kedja av möten lite grann. Jag tyckte till exempel att min underbara vänskap med min bästa vän fördjupades när hon fick sina barn och jag blev gudmor till barnen. Vänskapen växer i själva återberättandet av livet tillsammans också, på något vis.
Till sist, om man nu har kommit ny till Lund och är nervös över att hitta nya vänner, vad är era tips?
CN: Låt folk dra tag i dig! Vad som helst, bara det är någon form av studentengagemang, så tror jag att man kommer att hitta folk.
AP: Det finns en amerikansk sociolog, Vincent Tinto, som säger att det finns tre frågor man ställer sig när man börjar läsa på universitetet: Kommer jag att få vänner? Kommer jag att passa in? Och kommer jag att klara det? För oss på F-sektionen är just nollningens syfte att varenda student som börjar på vår sektion ska svara ja på alla tre frågor. Sedan tror jag att man ska fundera lite på vad man har lust att göra. Kanske inte det man har varit bra på eller det man har gjort förut, utan bara: vad vill jag göra?
EÖ: Ja, mitt råd skulle nog vara: tänk inte på att du ska gå ut någonstans och skaffa en vän för livet. Utan tänk i-stället att du ska utnyttja de möjligheter som finns i miljön när det gäller sånt som intresserar dig. Gå dit där det som du själv känner är viktigt eller det som du vill göra finns. Var öppen för de människor du möter och låt sedan vänskaperna hända.
text: Emma Andersson
Fakta
[checklist]
- Andrea Pettersson studerar tredje året på teknisk nanovetenskap på LTH och är Överfös (huvudansvarig för nollningen) på F-sektionen. I böckernas värld tycker Andrea att Pettsson och Findus har en fin vänskap.
- Eva Österberg är pensionerad professor i historia och har skrivit en bok om vänskap: Vänskap – en lång historia.I böckernas värld är Evas favoritvänskap nog också Astrid Lindgrens många karaktärers vänskap, exempelvis Pippi och Tommy och Annika. Men den existentiellt livsviktiga vänskapen tycker hon finns i de isländska sagorna.
- Caroline Naumann studerar till lärare i historia och geografi och är med i Lundaspexarna. I böckernas värld är Carolines favoritvänskap syskonkärleken mellan Jonatan och Skorpan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.
[/checklist]
