”Varför flyttar du inte till Lund?” Många gånger har Emma Andersson fått den frågan, för är det värt det att stampa i kylan på en tågperrong för att ladda sitt batteri?
Jag står på perrongen med en bok i handen och läser. Tåget är tre minuter försenat, men det är ingen fara. Jag är ute i god tid. Fingrarna är kalla, men än så länge går det att stå och läsa i väntan på tåget. Ännu blåser vinden inte sönder en uppslagen bok. Ännu har kylan inte gjort det omöjligt att stå stilla. Öresundstågen är inte 40 minuter försenade och Pågatågen inte inställda. Men snart. Det kan inte vara många veckor kvar.
I snart tre år har mina studentvänner frågat mig varför jag inte flyttar till Lund. Efter år i bostadsköer har de en efter en lämnat Eslöv, Malmö och Landskrona för studentstaden nummer ett. För att inte vara den som står och väntar på tåg i kylan. De förstår inte varför jag vill vara den personen, och ser fortfarande lite smått förfärade ut när jag avslöjar att jag inte ens står i någon bostadskö. De förstår inte – vilken student vill inte bo i Lund?
För visst är det något alldeles särskilt med att vara i den bubbla som är studentlund. Platsen där alla vandrar samma väg. Staden där man kan sitta på ett kafé och plugga, titta upp och möta blicken hos någon som gör samma sak vid bordet intill. Bara genom att vara student är man med i en gemenskap som inte liknar någon annan. Vi har alla följt våra framtidsdrömmar hit för att uppleva något som vi kommer att se tillbaka på och minnas för resten av våra liv. Det är ju här allt händer.
Men kanske är det därför det är så skönt att ta tåget ut ur bubblan i slutet av dagen. Trots blåst och iskalla fingrar. Att komma hem till en stad där jag bara är Emma. Inte studenten, inte Lundagårdsskribenten, körsångaren eller välgörenhetsvolontären, hur roligt det än är.
För idag kan man ladda ett batteri i sin apparat. En sladd i väggen eller datorn, en timme eller två och allt är klart. Fast förr behövde man faktiskt ta ut batterierna, sätta dem i en laddare och låta dem återfå kraft utanför sin apparat. Ofta över en hel natt.
Kanske är just jag ett sådant batteri. Som behöver tas ut ur studentlund för att ladda om över natten. För att det helt enkelt är då jag fungerar bäst och har som allra roligast.
