Nästan hälften av Sveriges studenter har en riskfylld alkoholkonsumtion. Sprit och dryckesvisor är ofta föreningarnas enda sätt att säga välkommen eller tack. Tystnaden kring studentlivets kassako är ett svek.
Studentlund börjar andas ut. Det tog ett par år att känna sig säker: Det överlever. Åtminstone några år till. Genom att kräva att du går med i både kår, nation och Akademiska föreningen för att vara med i någotdera har studentorganisationerna sluppit den medlemsflykt som fruktades vid kårobligatoriets avskaffande för två år sedan.
Det finns viktig kritik som kan riktas mot Studentlunds-lösningen. På vilket sätt stärks kårens legitimitet att föra studenternas talan om de bara är med i den för att de vill spela teater eller prata utrikespolitik i en helt annan organisation? Och ska studenter behöva pytsa in pengar till diverse kulturverksamheter för att kunna vara med i sin kår? Men förhoppningsvis har konceptet skapat en trygghet att höja blicken och fokusera på annat än överlevnad.
Kanske är det nu det börjar bli läge att tala om en obekväm faktor som håller Studentlund flytande: sprit. Det går inte att förneka att många av dem som skaffar det där studentkortet varken bryr sig om kåren eller vill engagera sig i studentlivet. Ett av Studentlunds starkaste kort är fortfarande nationernas billiga alkohol. Det är också ofta en av de få nationsverksamheter som faktiskt går med vinst.
Det säger något om studentkulturen att nationerna, som en gång var tänkta att ge studenter ett alternativ till alkoholkulturen, numera till viss del bär upp Studentlund genom densamma. Särskilt med tanke på att 44,3 procent av studenterna hade en riskfylld alkoholkonsumtion i Folkhälsoinstitutets senaste undersökning 2010.
Det är kanske inte föreningslivets fel att siffrorna ser ut så. Men trots försök till förbättringar inom både kårer och nationer, finns det fortfarande en aningslöshet på många håll. Hösten inleddes precis som vanligt med att novischer invigdes i studentlivets traditioner med ölindränkta lekar och sittningar där underhållningen helt består av dryckesvisor. Engagerade belönas inte sällan med gratis alkohol på fester och tacksittningar.
Det handlar inte om att peka finger åt enskilda individers dryckesvanor, inte heller om att det måste vara fel att bjuda sina aktiva på ett glas vin till maten. Men i kölvattnet av myten om den charmiga studentfyllan följer samma problem som i resten av samhället: alkoholism, hälsoproblem, helveten till uppväxter. Varje axelryckning är ett svek mot de som drabbas.
För seriösa studentorganisationer är vettig alkoholhantering dessutom en fråga om att ge alla lika chanser. Det finns många orsaker till att en person inte vill eller kan dricka – religion eller hälsa till exempel. I organisationer där det informella, sociala livet kretsar kring alkohol blir det både svårare och mindre attraktivt för dem att avancera.
Tydliga policies och satsningar på alkoholfria aktiviteter hjälper. Men att bara erkänna problemet vore en god start.
Ida Ölmedal, redaktör
