Den svenska högskolan har förvandlats till en industri utan utrymme för reflektion. Det menade flera av föreläsarna när Vänsterns studentförbund i Lund anordnade en föreläsningsserie kring utbildningens roll i det moderna samhället. Bland föreläsarna fanns genusprofessorn Diana Mulinari, men också två statsvetarstudenter med uppsatsen ”Konsten att strula till ett universitet”.
När majoriteten av befolkningen är högutbildad och fortfarande står utan jobb drivs människor till att ta till desperata metoder. I Chile, Kanada, Storbritannien och Spanien har förslag om höjning av studieavgifter triggat demonstrationer som satt press på universitet och lagstiftare att förbättra studenternas villkor. Medan rörelser på 60- och 70-talet trodde att en annan värld var möjlig slåss dagens rörelser för sin överlevnad eller ett jobb, ”känslan av att en annan värld är absolut nödvändig”. Det menar i alla fall Mårten Björk, en av de inbjudna föreläsarna.
Daniel Ankarloo, lektor vid Malmö högskola, inleder dagen med en dyster bild av högskolan:
– Vi produceras, inte som kritiskt tänkande autonoma subjekt, utan som genomströmmande objekt.
I dag tvingar Bolongaprocessen universiteten att leverera en kunskapsprodukt, vilket gör varje lärare utbytbar. En viss mängd information ska förmedlas, paketerad på ett visst sätt och vem som levererar den är egentligen oväsentligt. Plötsligt står lärarna i vägen för att förmedla den färdiga kunskap eleverna förväntar sig. Genomströmning är målet. Akademin framställs i reklam och i det politiska samtalet som en låtsasplats, ett stadium som ska genomgås för att slussa studenterna raka vägen ut på arbetsmarknaden. Signalen är enligt Ankarloo tydlig: du ska egentligen inte vara här.
Hans svar på problemet är att återuppväcka och försvara professionalismen inom universitetet. Lärarna måste ges förtroendet att själva konstruera sina kurser och utbildningen måste få vara svår. Daniel Ankarloo kallar dagens akademi en fascistisk arbetsplats på grund av rädslan bland lärare för att avvika och sätta sig upp mot ledningen och efterlyser mer konflikt för att få till ett mer fruktbart klimat.
Diana Mulinari, professor i genusvetenskap vid Lunds universitet och dagens andra föreläsare, efterlyser även hon mer konflikt inom akademin. Men samtidigt som hon vill försvara universitetet mot privatiseringar, varnar hon för en naiv vänster som vill försvara eller gå tillbaka till en universitetsstruktur som historiskt uteslutit många grupper.
– Självklart måste vi försvara akademin mot en neoliberal regim, men mest av allt måste vi kräva att den förändras. Jag kommer i alla fall inte att stödja ett försvar av akademin för att komma tillbaka till den produktion av klasskoder som fanns på 50-talet och som producerade uppfattningen att homosexualitet var en sjukdom.
Elisabeth Björner och Axel Ek avslutar dagen med att presentera sin B-uppsats i statsvetenskap: ”Konsten att strula till ett universitet”. De menar att universitetet utvecklats, från kunskapsproducerande, till en garant för den ekonomiska utvecklingen som huvudsakligen producerar arbetskraft för näringslivet. Det moderna universitetet är en del av en samhällsutveckling där industrialiseringen inte har försvunnit – istället har hela samhället industrialiserats. Därför är en debatt om vad universitetet ska vara också en debatt om vad samhället ska vara.
– Men att konfrontera samhället som helhet är ju inte… inte helt enkelt, säger Axel Ek vilket får publiken att skratta något uppgivet. Men det här är en bra början, fortsätter han. Jag har verkligen saknat det här, att diskuterat sådana här frågor.
