Lundaspexarna bjuder på motsatsen till ett nytt spex när de sätter upp Columbus från 1946. I spexet får vi följa med Christofer Columbus på en upptäcktsresa västerut. Indien hittar han inte, men kanske både guld och kärlek?
I spanska hovet dyker en dag reservflaggjunkaren och gold diggern Christofer Columbus upp och vill låna pengar av den jättelika, fysiskt sett, drottning Isabella. Trots att han inte tror på det själv påstår Columbus att jorden är rund ”eller snarare lätt oval”, och att han kan segla västerut för att komma till Indien. En mängd förvecklingar senare tvingas han till slut segla iväg.
Ni som inte sov er igenom historie- och geografilektionerna kan ju ana vad som händer därefter. Columbus ramlar inte över kanten och han hamnar inte i Indien heller. Istället kommer han till en västindisk paradisö full av hambo-dansande Arawaker. Där är det en stor fest eftersom hövdingens dotter ska giftas bort, och en tävling hålls för att utse vem som får äran att gifta sig med henne. I priset ingår dessutom ”en hög med gula stenar”, något som Columbus såklart inte kan motstå att försöka komma över.
Columbus är ett väldigt klassiskt spex och innehåller alla klincher ett spex ska innehålla. Från ”Berliner luft” och framåt är allt precis som vanligt. Det är riklig användning av ordvitsar, mängder av omtag och karaktärer på fel plats i fel tid. Till exempel är vikingen Leif Eriksson med på ett hörn.
Det ska dock sägas att Columbus inte Lundaspexarnas största ögonblick och första akten är snudd på seg. Men det blir bättre och bättre och efter paus sker en klar uppryckning. Till exempel är numret ”Nu har du förrått mig” pampigt. Mycket bättre än originalet från Jesus Christ Superstar.
BÄST!
Att Lundspexarna för andra spexet i rad skämtar om Lundagård. Folk driver med oss, alltså finns vi.
SÄMST!
Den inte lite tråkiga presentatören från SEB på det sålda genrepet. Ser ni spexet till helgen slipper ni förstås honom.
Bildspel av Jonas Jacobson:
