Jag sitter och funderar över hur jag har tänkt egentligen. Själv med en tio månader gammal son och studera heltid på universitet, utan att ens ha fixat tillräckligt med barnflickor och har ingen aning om när och var det blir dagis för Albert.
Det är ju inte så att han lugnt går och sätter sig och läser en tidning direkt medan jag sitter och ska försöka förstå en artikel i neuropsykologi samtidigt som jag måste översätta en massa ord från engelska. Hur många ord det egentligen är tänker jag aldrig säga för då kommer ingen i klassen någonsin att vilja vara i samma grupp som jag. Så jag känner mig lite stressad, minst sagt. Jag har ju G förstås, som har bott i USA i tjugo år och som pratar en blandning av amerikanska och småländska och älskaurr bauurrn och tycker om att sjunga ”gaspell” och ska studera pedagogik på halvtid. Hon kommer ju att vara toppen för Albert att hänga med när jag är på föreläsningar men hon kan ju inte gärna rycka in varenda gång jag ska läsa några texter. Finns det några andra ensamstående på LU som inte har dagis (förskola) till era barn än? Hur gör ni? Pluggar på nätterna?
