Svenskt Näringsliv och Socialdemokraternas har nyligen lanserat lovande bud på hur framtidens högskola se ut, även om de föreslagna vägarna dit skiljer sig. Men varför sådant fokus på examen, undrar Henrik Jonsson?
Svenskt Näringsliv släppte för någon vecka sedan en rapport där man föreslår ett nytt fördelningssystem av resurser till högskolan. I dagarna kom också Socialdemokraterna med ett förslag om hur utbildningsväsendet bör se ut i framtiden. Ingen av dem når ända fram, även om de båda är lovvärda.
Socialdemokraternas och Svenskt Näringslivs rapporter är förbluffande lika. De befinner sig båda i omloppsbana kring den gigantiska politiska himlakropp som jobbfrågan är. Man vill ha så många som möjligt i arbete, och hävdar att fler med examen från universitet och högskola är vägen fram. Ingångarna i rapporten skiljer sig dock något åt. Medan Svenskt Näringsliv ekonomiskt vill dopa de lärosäten som ger ut flest examensbevis är Socialdemokraternas förslag mer svårgreppade utöver det att man återigen vill utöka antalet utbildningsplatser.
Att Socialdemokraterna skulle komma med ett förslag som mer eller mindre säger ”vi vill att högre utbildning ska vara bra” var inte alls oväntat. Det faller precis in i den faderliga ton Stefan Löfven satt sedan han tillträdde. Att Svenskt Näringsliv kom med ett förslag som faktiskt var värt att ta på allvar var desto mer förvånande efter deras brutala klavertramp sommaren 2011.
Jag vill hävda att både Socialdemokraterna och Svenskt Näringsliv hakar upp sig orimligt mycket på antalet utfärdade examina. I Socialdemokraternas fall tror jag att det helt enkelt beror på att antalet utfärdade examensbevis vid landets lärosäten är kvantifierbart. Man vet antalet idag och man kommer att kunna se antalet efter ett antal år och studera utvecklingen. I fallet Svenskt Näringsliv är examen fullständigt centralt, då de vill ge en högre andel pengar till lärosäten som utfärdar fler examensbevis än andra.
Är en universitetsexamen central för att etablera sig på arbetsmarknaden (vi bortser här från legetimationyrken vilka kräver examen)? Vad vi vet är att de som saknar fullständigt gymnasiebetyg har svårast att få arbete, vilket Socialdemokraterna också nämner i sin rapport. Och vi vet att högre utbildning ökar chansen för att komma in på arbetsmarknaden. Men är det examen som är det avgörande steget? Eller är det som värderas den generella kompetens man arbetat upp under studietiden? Underlagen för detta tycks i nuläget alltför vaga för att centrera en hel högskolepolitik runt.
