Är matlagning något man lär sig på rutin eller krävs det mer än så för att man ska kunna bli mästerkock? Anton Wedding funderar över parallellerna mellan ”de sköna konsterna” och matlagning.
Jag har någon slags föreställning om att jag ska kunna bli riktigt bra på att laga mat någon dag. Men de senaste dagarna har jag jobbat ganska mycket – både hemma och på jobbet. Tiden till att laga mat har varit knapp och därför har det blivit skamfyllt mycket fryspizza de senaste dagarna.
När jag verkligen lagar mat är jag sällan mer fantasifull. Spenat eller krossade tomater. Pasta eller couscous. Ibland soppa (också där kan det variera mellan cirka två olika sorter). Men en dag! En dag ska jag ju ta tag i min matlagning – föra den till nya höjder! En dag ska jag kunna slänga ihop nästan vad som helst på ren känsla. Så som de gör i Sveriges Mästerkock. Någon säger vad de ska göra och till synes helt utan recept eller instruktioner slänger de ihop en proffsig rätt på en timme (ja, juryn kanske inte alltid är nöjd men jag är övertygad om att jag skulle vara det i de flesta fallen).
Det dumma i mitt tankesätt är att jag inbillar mig att jag skulle kunna bli kock på ren rutin. Jag vet ju att det inte funkar så. Jag kan själv bli irriterad när människor tror sig vara experter på musik eller litteratur för att de lyssnar på musik på fritiden eller läser några böcker då och då. Konsten finns där för alla att vara en del av och ha åsikter om, på bibliotek, på museum, på spotify… men föreställningen om att konst är något subjektivt är lika falsk som föreställningen om att fysik eller biologi skulle vara det, den tid vissa människor lägger ner på att undersöka och lära sig saker kan inte ignoreras. Med det inte sagt att amatörerna är en viktig, till och med oumbärlig del av konsten – både passiva och aktiva deltagare gör den till vad den är. Men det är viktigt, och det gäller också experterna, att inse sina begränsningar; att inse att hur mycket man än tror sig kunna så finns det så oändligt mycket mer som man inte kan.
Visst hör konsten, precis som maten, till folket. Men att marginalisera expertkunskaperna vore förödande. Därför skäms jag lite när jag kommer på mig själv med att tro att jag ska kunna bli expert på matlagning. Jag anstränger mig inte, lägger inte ner särskilt mycket tid på det. Men en dag…
HELGEN
På fredag går jag till Kino på kyrkogatan och ser premiären av Hannah Arendt, filmen om den tyska filosofen med samma namn, som genom intervjuer med nazisten Adolf Eichman kom fram till teorin om den ”banala ondskan” (som numera är emotsagd).
På lördag har Moriska paviljongen i Malmö premiär för Kick Snare. Presentationstexten hintar om trap och UK Funky.
Söndag taggar jag ner. Läser Alice Munros senaste novellsamiln Dear Life (som kommer på svenska i mars).
