Fantastisk sång och högklassig dekor, men för många skämt går på grund och några gapskratt blir då endast drag på smilbanden. Premiärdags för ett nyskrivet Jesperspex med skiftande kvaliteter.
Årets Jesperspex U-137 tar sig an en av 80-talets mest dramatiska svenska händelser: när en rysk ubåten gick på grund i Blekinges skärgård. Givetvis är händelsen inte särskilt allvarlig när den nu spelas upp på scen. Tyvärr är den inte heller särskilt rolig.
Grundhistorien är enkel och välkänd och här är den självklart uppkryddad. Ubåtskaptenen ”vill till svensken och vinka lite”, och olyckan är snart ett faktum. Därefter utvecklar historien sig till mer eller mindre invecklade och ibland fars-artade komplikationer när statsminister Fälldin ska ta sig an problemet med kärnvapen och påträngande journalister.
Efter en lite torr inledning i nämnda ubåt så blir det i alla fall bättre. Med hjälp av otroligt snygga kulisser förflyttas vi till flera olika scener, och kanske sätter skådespelarna själva huvudet på spiken när de sjunger att ubåten är en klaustrofobisk yta – publikens skratt hörs allt oftare ju längre från farkosten vi kommer. Det är inte några brister i skådespelarinsatserna som gör att föreställningen aldrig riktigt når upp till ytan. Istället är det dialogen som stundvis saknar den där nödvändiga, fyndiga träffsäkerheten.
Föreställningen bjuder på flera underhållande karaktärer, och frågan är om inte Torbjörn Fälldin föräras med ett av publikens största jubel när han med vibrerande jazzhands glider in på scen till melodin ”Don’t worry be happy”. Andra guldklimpar är de kvinnliga KGB-agenternas sångröster som skapar en ljuvlig duett, de fyra bratsen som river av ett helt fantastiskt a cappella-nummer eller matrosen med sin röst som emellanåt för tankarna till Helen Sjöholm. Och det vet vi ju att bättre än så blir det knappast inte.
Överlag är det nog just sångrösterna som är det allra starkaste. De håller publikens handflator lagom ljusröda och gör att man ändå lämnar spexet med en känsla av att ha sett något som säkert kommer bli riktigt bra när föreställningen blivit lite varmt i kläderna.
Kvällens:
Bästa! Den otroligt nöjda minen som Lunds tekniska högskolas rektor Anders Axelsson fick när han lyckades få in ordet ”djupdykningar” i inledningstalet till det sålda genrepet för LTH.
Sämsta! ”Det är alltid så här på spex” viskade den pensionerade kvinnan bredvid mig besviket angående att låttexterna ofta dränktes i ljudet från orkestern.
Konstigaste! Att extra långa applåder och jubel kom när dynamit kastades mot ubåten. Lite oväntad (och osvensk) patriotism helt plötsligt.
Publikönskan! De medelåldersmännen som – missnöjda med den serverade lättölen – ville hinna bort till O’Learys och köpa fyra tequila i en plastpåse innan föreställningen började. De hann inte.
Tips! Om ni applåderar in ett visst sångnummer flera gången utlovas lite extra hud…
Fakta
[checklist]U-137 spelas i Stora Salen på AF-borgen den 8-9 och 15-16 Februari. Biljetter finner du påhemsidan och i Studentinfo.[/checklist]
