Att titta på tavlor kräver övning. Konst är svår och det måste den få vara. Att låtsas något annat är att dumförklara alla som inte kan ta den till sig. Det verkar vi ha glömt, menar Philip Stålhandske.
När jag berättar att jag läser litteraturvetenskap är den vanligaste reaktionen att folk vill veta hur jag planerar att tjäna pengar på det. Den näst vanligaste reaktionen är att folk ber mig om boktips. Inte så svårt, när den som frågar är en hyfsat van läsare. Då kan man ju bara utgå från vad denne redan gillar. Men när en person är ovan vid att läsa blir det svårare. Man får då ta till andra aspekter, som oftast landar i att man utgår från något fullkomligt godtyckligt intryck personen i fråga ger.
Ibland har jag, när jag haft märkbara problem att komma på något som jag tror skulle passa, fått den kompletterande frågan ”men vilken är din favoritbok?” Problemet är att det som är min favoritbok troligen inte kommer att tilltala någon som inte läser.
Vad du antagligen tänker just nu är vad de flesta människor säger när jag påpekar det. ”Tror du människor som inte läser romaner är dummare än du eller? Varför skulle de inte klara att läsa lika komplicerade böcker som du?” Svaren är ”nej” och ”för att kultur kräver övning”. Både i att utöva och i att ta till sig.
Det här är något som de flesta protesterar mot. Det finns en uppfattning om att konst är något inspirerat, något som når ut till människor oavsett bakgrund. Men idén om den ”inspirerade konstnären” är en ganska ny företeelse (den uppkom först under romantikens idéer om geniet, om någon är intresserad). Går man tillbaka till, säg, de gamla grekerna så är det tydligt att de såg konstutövning som ett hantverk, något man övade upp över tid. Samma sak, kan man tänka sig, med att ta till sig konst.
Jag ”förstår” varken modern konstmusik, balett eller stora mängder modern konst. Men jag tror verkligen inte att det här beror på att jag är dummare än de som håller på med det (ja, ja, öppet mål. Kommentarsfältet är rakt ner, ni vet vad ni ska göra). Det beror på att det är uttryckt med ett språk jag inte behärskar.
Det är inte det minsta exkluderande att säga att en nybörjare inte fattar all konst. Tvärt om! Det är tanken att om konst inte kommunicerar till alla så är den dålig som stänger folk ute. Det gör konst till något som du måste vara en viss typ av människa för att någonsin fatta. Om man hävdar att konst kommunicerar på någon slags allmänmänskligt plan, är inte det också att säga att den som inte förstår en tavla saknar något mänskligt?
HELGEN:
På fredag är det premiär för den chilenska filmen No, om diktatorn Pinochet. Extra aktuellt med tanke på kontroverserna kring dennes förhållande till en annan, nyligen avliden, regeringschef.
På lördag tänker i alla fall jag göra slag i saken och till slut besöka frukostbuffén Tiffany’s på Västgöta Nation. En aktivitet kan endast skjutas upp så länge!
På söndag kan man kanske bläddra lite i Henrik Arnstads bok om fascism? Älskade fascism heter den och sätter dagens mörkblå politiska rörelser i ett historiskt ljus. Lättillgänglig och intressant.
