Utbildningen präglas för mycket av ett heteronormativt perspektiv. Det menar fyra av de socionomstudenter som nu arrangerar HBTQ-veckan Love & Pride för att kompensera för utbildningens brister.
Affischen sitter på caféet på Socialhögskolan och kommer från gaystudenter.se. Budskapet som förmedlas är enkelt: ”Alla på den här skolan är inte heterosexuella”. Texten illustreras av en bild av ett förälskat par, två kvinnor. Här har någon varit framme och klottrat och de två personerna har fått var sin pratbubbla: ”får jag pulla dig i fittan”? säger den ena och den andra svarar ”jag vill inget hellre”.
– Det finns en hård jargong bland vissa socionomstudenter där man skämtar om HBTQ-personer. Man tänker inte efter en andra gång och funderar över vad som kan uppfattas som kränkande, säger Linda Fröjdendahl.
– Och det är ett tecken på att det saknas en medvetenhet om de här frågorna bland studenter, säger Jenny Geffen, ordförande för Socionomsektionen inom Samhällsvetarkåren.
Tillsammans med studenterna Malin Andersson och Gustav Ljungbertz utgör de huvuddelen av den grupp som arrangerar temaveckan som ska hållas mellan den 13-17 maj. På programmet finns föreläsningar och workshops om ämnen som queerteori och normkritiskt arbete. Även diskussionsforum, stand up-komedi och en gayklubb ska hinnas med.
De fyra arrangörerna menar att bristen på medvetenhet om HBTQ-frågor börjar på institutionsnivå.
– Vi som ska arbeta med och företräda människor behöver få en kritisk förståelse för att alla inte är likadana. Men den kunskapen får vi inte på utbildningen, säger Jenny Geffen.
Arrangörerna menar att programmet inte lever upp till de krav som ställs i läroplanen på att utbildningen ska beröra etnicitet, klass, kön, ålder, funktionsförmåga, sexuell läggning, könsidentitet och religion. De upplever också att det saknas utrymme för diskussion omkring dessa teman, samt att kunskapen om HBTQ- frågor brister allvarligt hos somliga föreläsare.
– De som jobbar enligt utbildningsplanen borde ha kunskapen. Det blir ännu svårare för oss att våga ta plats och kräva att få diskutera frågor som vissa lärare inte själva vill prata om, säger Malin Andersson.
Malin Andersson är en av flera studenter som har tröttnat på att utbildningsexempel alltid handlar om heterosexuella par eller kärnfamiljer. Hon har även upplevt att hon inte blivit tagen på allvar när hon kritiserar det heteronormativa perspektivet.
– Det man önskar är att det fördes en diskussion om detta på institutionsnivå. Och att det normkritiska perspektivet fanns med som ett genomgående tema på utbildningen, så att alla som undervisar hade kunskaper i frågorna, säger Linda Fröjdendahl.
Jenny Geffen beskriver temaveckan Love & Pride som ett annorlunda och roligare sätt att påverka institutionen på.
– Vi vill visa dem att engagemanget för de här frågorna finns hos många. Vi hoppas också att intresset för den här veckan blir stort, säger Jenny Geffen.
– Så stort så att vi inte behöver göra det här igen.
Kerstin Svensson, professor och prefekt på Socialhögskolan, välkomnar studenternas initiativ. Samtidigt ser hon bristerna gällande HBTQ – perspektivet som en del av ett mer generellt problem som en bred utbildning dras med.
– Socionomprogrammet är en bred utbildning och förlorar därför i djup. Oavsett vilket specialintresse man har så kan man komma med kritiken att det finns för lite av det på utbildningen. Men det är givetvis inte bra att vi brister i detta tema och det är viktigt att kritiken lyfts fram så att vi har möjlighet att göra någonting åt detta.
