Vi är internetlevande varelser. Men med ständig uppkoppling går så mycket tid lätt förlorad. Att tvingas vara utan Internet påminner om förlorade gränser, skriver Philip Stålhandske.
En kär vän har lämnat mig. ”B64”, min grannes internetuppkoppling och nära allierade, stängdes stilla av vid okänd tidpunkt under föregående vecka. Ingen minnesstund kommer att hållas.
När jag flyttade till Lund bestämde jag mig för att prova något nytt: att inte skaffa Internet. Experimentet blev dock kortvarigt eftersom jag ganska snart upptäckte att det fanns ett oskyddat nätverk i lägenheten. Visserligen fungerade det bara ibland, men sedan jag flyttade söderut har jag sammanlagt spenderat flera dygn på Facebook. Vänner, böcker, film och sund kosthållning har alla blivit offer när jag inte bara ska kolla statusuppdateringar, utan också vinkla datorn för maximal mottagning.
Men så, en dag, hände det. Inget närverk hittades. Plötsligt en torsdagskväll kunde jag omöjligt veta vad någon hade twittrat de senaste timmarna. Kallsvetten bröt fram. Vad kunde man nu använda för att dämpa ångesten? Hade Systemet öppet? Kanske om jag satte mig utanför universitetshuset och kopplade upp mig mot studentnätet…?
I slutändan blev jag kvar hemma och läste en bok. Kvällen kändes timmar längre än den brukade, plötsligt fanns det tid förl det mesta. Nu, någon vecka senare, är jag övertygad om att detta är det bästa som hänt mig på länge. Eftersom jag inte heller har någon smartphone rör det sig om fullständigt exil från småpillande på Facebook och förhöjt blodtryck i ilska över kommentarsfält.
Att hela tiden vara uppkopplad är en ständig, knappt märkbar stress och tidstjuv. Det är inte förrän du slipper uppkopplingen som du märker det. Från ingenstansuppstår en glimt av ett liv i äldre, primitiva dagar. Jag funderar på att skaffa fast telefon, personsökare och telefonsvarare, bara för att helt och hållet återvända till detta förlorade paradis av att varje sak får ske utan avbrott.
Samtidigt är vi, trots allt, internetlevande varelser. Flera av mina bästa vänner kommunicerar jag enbart med via Internet. Att helt överge min digitala existens är varken möjligt eller något jag önskar göra. Men att vara utan Internet hemma har påmint mig om ett värde i att upprätthålla gränser som lätt går förlorade med ständig uppkoppling när allt sker på samma gång. Om någon dag kommer mitt livs första smartphone, köpt i en stund av tidig internetabstinens. Jag funderar på att skicka tillbaka den direkt.
Det är din helg
På fredag är det premiär för Lunds Universitet Studentteater uppsättning av Maria Bloms pjäs Sårskorpor. 90 kronor för AF-medlemmar, 130 för vanliga dödliga och ännu finns platser kvar.
Lördag är det ju Eurovision, så jag antar att det inte spelar någon roll vad jag rekommenderar. Men Hallands nation visar festivalen i alla fall, så dit kan ni ju gå. Viktigt meddelande till allmänheten: undvik offentliga dryckesserveringar vid schlagerallergi på grund av mycket stor exponering. Slut på meddelandet.
Nu när Inger Christensens Ljus kommit i ny svensk översättning är söndag rätt dag att läsa (om) hennes mästerverk, strukturdikten Alfabet. Ska man ta del av kultur från våra nordiska grannländer ska man ta del av det bästa.
