Till hösten kommer tusentals nya studenter att börja ett nytt program, med siktet inställt på vidgade vyer, lärdom och kanske ett jobb. Maria Rosén har just avslutat sin praktik på SVT under Eurovision – och önskar att alla studenter som drömmer om jobb efter examen fick möjlighet att göra praktik.
I söndags kom jag hem från ett av de största äventyren i mitt liv. I nästan två månader har jag fått ägna hela min arbetstid åt det jag tycker om allra mest. Att skriva. Att designa bilder. Att leta skarpa och intressanta vinklar, och att intervjua spännande personer som passionerat ägnar sig åt sin konst. Och under förra veckan var jag med om min största upplevelse inom media: att rapportera från en plats som bevakas av 120 miljoner människor över hela Europa.
Den här möjligheten kom till mig eftersom jag fick chansen att göra praktik. Eftersom mitt universitet, om än sent i utbildningen, har en kurs som heter praktik. Däremot har jag flera vänner och bekanta som i likhet med mig började på nya och spännande utbildningar för fem-sex år sedan. Som har läst mycket teori, skrivit långa uppsatser och drillats i hemtentaminas konst. Men som inte under en dag fått möjligheten att känna på hur det är ute på de tilltänkta arbetsplatserna.
Jag vet att alla inte har ett drömjobb på agendan när de skickar in sin första ansökan till universitetet. Jag tycker inte heller att så nödvändigtvis måste vara fallet. Däremot är det både snett och fel att det finns tre år långa yrkesförberedande program som inte inkluderar en enda dags förberedelse för hur det är att vara och leva i det yrket.
Om det finns något jag önskar mig när portarna till universiteten slås upp i höst, så är det att fler utbildningar inser vikten av att deras studenter får ha praktik. För den upplevelsen, de erfarenheter och de möten jag har varit med om kommer jag att ta med mig hela livet. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag fick jag prata Eurovisionbidrag med Robin Stjernberg inne i hans sminkloge inför en inspelning. När jag mötte Petra Mede på röda mattan och pratade klänningar och nerver blott två dygn innan första semifinalen. Eller när jag mötte en segerrusig Margaret Berger efter finalen som utbröt i glädjetjut för sin fjärdeplats i Eurovision.
Jag kommer alltid att vara mitt universitet evigt tacksam för att jag fick möjligheten att göra praktik.
