2001 blev experternas år. Aldrig förr har så många experter bjudits in av media
för att nöta så många TV-soffor eller fylla spalt efter spalt. “Experten” har
blivit vår tids sanningssägare och ett redskap för stressade journalister med
leveransplikt.
Lundagård har konfronterat media och frågat hur de tänker. Dessutom har vi mött
universitetets främsta mediakändisar: Jan Hjärpe, Wilhelm Agrell och Germund
Hesslow.
Lösnummer om kungabarnens romanser eller senaste nytt från maktens korridorer.
Ambitionen hos de flesta journalister är att leverera ett brottstycke
verklighet, en önskan om att kunna säga “så här är det” och kanske är det denna
önskan som gör att journalister bjuder upp experterna till dans. En dans där
citat, forskarrapporter och de sakkunniga tar plats i den levererade
verkligheten.
Journalistens hantverk har blivit rollbesättarens och skjutjärnet är utbytt mot
en rolodex. En rutinuppföljning på gårdagens nyheter börjar när journalisten
snurrar sig fram genom registerkorten i en förutbestämd jakt på namn och
telefonnummer. Vem vet, kanske går det till och med att snurra fram en bra historia.
Och visst är rolodexen och experterna nödvändiga.
– Det handlar helt enkelt om att redovisa källor, att vara ärlig mot läsarna,
säger Eva Maria Bengtsson, konsumentreporter på DN med 30 år i yrket.
Dolda motiv och allmänbildning
– I det dagliga arbetet ska en reporter skriva om saker han eller hon kanske
inte kan särskilt mycket om, fortsätter hon. Och då är det bättre med någon som
kan mycket om något, än en journalist som inte kan särskilt mycket.
´Journalistens hantverk har blivit
rollbesättarens och skjutjärnet
utbytt mot en rolodex´
Och kanske är saken inte svårare än så. Den eftertraktade allmänbildningen hos
journalisten räcker inte alltid tillräckligt långt.
Men problemet är att en expert inte alltid är objektiv.
– Det är vanligare idag att experter betalas av olika organisationer och drivs
av egna intressen, säger Eva Maria Bengtsson och konstaterar att hon själv mött
experter med dolda motiv och sedan sett dem ta plats i spalterna.
Sunda, nya namn
Ansvaret för att göra en sund bedömning ligger på varje enskild journalist
enligt Eva Maria Bengtsson.
– Det handlar om ens egen hederlighet och omdöme.
Efter den 11 september upprättade Sydsvenskan expertlistor. Innan dess anlitades
alltid Jan Hjärpe, och det till den grad att det fanns ett behov av andra röster
på nyhetsplats.
– Det beror nog mentalt på att man känner att Hjärpe varit med för mycket, säger
Sydsvenskans nyhetschef Jonas Gruvö.
Någon form av mättnad finns alltså, men den avgörande frågan för en
nyhetsreporter måste vara när behovet finns av en expert.
Jonas Gruvö tycker att det är en svår fråga, men kommer – precis som Eva Maria
Bengtsson på DN – fram till att journalister i bland måste ta hjälp av experter,
personer med kompetens i ett visst ämne.
– När det gällde tunnelbygget i Hallandsåsen var vi ju tvungna att reda på om
Roca Gil var farligt eller inte, som Gruvö säger.
För Susanna Einerstam, producent på P1:s samhällsredaktion, är det viktigt att
arbeta med att nya namn och röster ska höras i programmet Studio Ett.
– Jag vill inte ha Bo Rothstein, Torbjörn Tännsjö och hela det gänget, säger hon
direkt och berättar engagerat om sitt arbete.
Att leta upp alternativa experter tycks vara lika mycket en kamp eller mission,
som ett levebröd i radiohuset att leta upp alternativa namn för Susanna
Einerstam.
– Det är väldigt jobbigt och det tar en jävla tid, säger hon.
När Einerstam ger registerkorten eller expertlistan ansikten som Rothstein och
Tännsjö påminns man om det inte krävs någon överdriven mediekonsumtion för att
känna igen minsta motståndets lag. Det är enkelt att följa DN debatt och andra
standardmodeller.
– Då behöver man inte tänka så mycket som producent, men det är förödmjukande
mot lyssnarna. Det blir att de knäpper på och sedan av, säger Susanna Einerstam.
Alla vill eller vågar inte medverka och konkurrera mot de säkra korten.
Samtidigt är problemet relaterat till genus. Enligt Susanna Einerstam är det
framförallt kvinnor som är tveksamma till att agera som experter och ofta
hänvisar till manliga kollegor.
Den stora uppgiften för journalister är därför att öppna upp för fler att delta,
att låta fler än professorerna vara experter.
– Nya namn tar aldrig slut, vi är åtta miljoner, säger Susanna Einerstam.
Men det finns inte åtta miljoner, som ställer upp på eller motsvarar journalisters förväntningar. Eftersom journalister måste leverera prioriteras så klart de säkra korten med leveransgaranti. Mästerexperterna har gjort det till
en konst att aldrig säga nej.
Dessutom är mobiltelefonernas kultur en grogrund för experternas delaktighet.
´Nya namn tar aldrig slut.
Vi är åtta miljoner´
– Alla har mobiltelefon, så nu räcker det oftast med ett samtal, säger Eva Maria
Bengtsson på DN.
Expertsvar mäklar
– Självklart är det så att den som kan eller vill nås ges förtur. En regel om
“första bästa” tolkas som en regel om “första” av journalister. De som hörs och
syns är de som gör sig tillgängliga.
Om rolodexen ändå är mager eller kontaktnätet glest, finns det hjälp att få.
Sedan drygt ett år kan journalister utnyttja tjänsten “expertsvar”. Med
influenser från USA och Tyskland driver Vetenskapsrådet tillsammans med landets
universitet en nätbaserad kontaktförmedling mellan journalister och experter.
Tina Zethreus, projektledare, berättar om expertsvar som en framgångshistoria.
Hederlighet
Från en källarverksamhet till en tjänst som 1 300 journalister använder sig av.
Utan marknadsföring. Tjänsten är gratis och än finns det inga planer på att göra
kommers av journalisternas behov.
– Vi minskar hindren över de nationella gränserna och hindren mellan
expertkunskap och journalister, säger Tina Zethreus.
Det låter nästan som idealistisk välgörenhet när hon talar om expertsvar.
Utvärderingen av expertsvar återstår att göra, om den kommer att ge nya namn en
chans. Men det yttersta ansvaret är ändå journalistens, som har makten över
namnen på expertlistorna.
Hederligheten och det journalistiska hantverket finns, men tycks begränsa sig
till att inte krångla till det när experter raggas. Om en expert har en titel
och är villig att bekräfta eller dementera är det allt som behövs. Tack för
dansen, säger experten och – journalisten har levererat.
