Doktorander i Lund behandlas ofta direkt uselt. Vid ett antal tillfällen har det
gått så långt att de i berusat tillstånd lurats att skriva under
specialdesigande kontrakt. Det berättar doktorandombudsannen Susanna Persson.
Många av lundadoktorandernas problem och konflikter med institutionerna hamnar
på doktorandombudsmannen Susanna Perssons bord. Och hennes redogörelse för den
allmänna situationen är obehaglig.
Precis som undersökningen visar (Se artikel på sidan 4.) vittnar Susanna Persson
om ett klimat där doktorander ständigt kommer i kläm, körs över och behandlas
som en slit- och slängvara.
– Det trillar in nya fall regelbundet och jag har haft doktorander som ställt
sig frågan: “Varför var det ingen som sa det här från början?”.
Olika specialvillkor
Något Susanna Persson verkligen vill få bort är de olagliga “kontrakt” som en
del institutioner har för vana att skriva med sina doktorander.
Det kan handla om att skriva in olika typer av specialvillkor som att publicera
ett visst antal artiklar under en bestämd tid eller att ta en licentiatexamen
innan året är slut.
Faktum är att alla "kontrakt" med specialvillkor är olagliga. Bara ordinära
anställningskontrakt få förekomma.
Enligt Susanna Persson kan kontraktskrivandet ta sig helt makabra uttryck.
Doktorander har till exempel vid ett antal tillfällen fått skriva på kontrakt
när de är berusade.
– Vid disputationsfester har man plötsligt tagit fram ett kontrakt som
doktoranden tvingats skriva på när han eller hon är full.
Trots att hon fått se och höra en hel del tror Susanna Persson att många
konflikter aldrig kommer så långt som till henne – och det behöver inte innebära
att problemet fått någon bra lösning.
– Doktoranderna är rädda. Man är i en sådan beroendeställning och riskerar
repressalier om man inte håller tyst. Det kan handla om trakasserier på
institutionen eller kollegor som vänder en ryggen.
Möten med prefekten
När en doktorand har problem händer det att Susanna Persson försöker ha ett
samtal där hon sammanför honom eller henne med prefekten på institutionen.
Ibland blir resultat gott, men långt ifrån alltid.
– Tyvärr är det inte alltför ovanligt att prefekterna “läcker”, säger hon.
Ibland ordnar doktorandombudsmannen också möten direkt med handledaren eller med
både handledare och prefekt.
Frågan om doktorandernas utsatta situation kommer också upp på möten med
fakultetsledningarna.
– När man sitter med dekanerna händer det att de säger: “Ge oss något konkret
bevis”.
Bevis som är mycket svåra att presentera trots att de alltså egentligen finns
att tillgå i mängder.
