Avgående redaktörer. Ibland tre, ofta 2+1.
Ida: Jur stud på pappret. Bidade rätt tid en kort stund. Förvandlar de skitigaste bokstäver till rena meningar, särskilt de som flyter på renat. Ölblind. Av-passad vid varje nationsbesök. Eftersträvar att kompensera som nätkändis.
Max: Trovärdig fjäskare och trogen förförare. Råttornas man. Näthatarmagnet. Kedjerökare. Globetrottade sig både in och ut från redaktionen. Hade froma förhoppningar om Lundagårds rikedom.
Jacob: Vinthund med Bryssel-koll. Skrev ofta och fel. Publicerade på krogen. Avfallsperfektionist. Lever ändå under devisen ”Det finns ingen dålig mat, bara dålig mage.” Håller på fyra allsvenska fotbollslag. Trodde sig kunna bli omgiven av tvåhundra medarbetare. Jobbade själv.
Tillsammans pratade de över frukost. Motade nationer över staketet och fick se tidningen brinna. Motade kårer över staketet och fick taskiga resultatmål. Ville vara nära studenterna, såg hur obehagliga studenterna är. Ville göra blaskan rik på resurser. Vem begär ut Lundagårds bokslut?
Q kvad:
Efter tidningsbränningen den 23 februari
och även dessförinnan
lät redaktörerna på Lundagård
på ledarplats från Borgen förkunna
att studentcorpsen alltjämt super,
att de valt fel förtroendevalda,
att de hatat på nätet, snålat på pappret,
eventuellt sjungit sånger i bastun, samt
undflytt granskning och därigenom
förverkat tidningens förtroende
och endast genom avgång och ursäkt
kunde återvinna det.
Vore det då inte enklare att redaktionen
upplöste studentcorpsen och hittade
nya ägare?
