Kommentar / Bostadspolitiken i Lund:
Bostadssituationen för Lunds studenter har länge varit en sorglig historia
präglad av ickepolitik, cynism och skurkaktiga hyresvärdar. Vid Lunds
universitet läser idag drygt 30 000 studenter. AF bostäder som äger de flesta av
Lunds studentbostäder har ett bestånd på 5 600 korridorrum och lägenheter.
Denna i sig orimliga diskrepans borde väcka uppseende bland beslutsfattare. Men
det verkar den inte göra.
Via Boverket bidrar regeringen med miljonanslag till kommuner med
studentbostadsbrist. Men Lunds kommun tycker inte att det lönar sig att söka
regeringens anslag. De är för små och det är enligt kommunen inte värt att
undersöka om anslagen skulle kunna göra någon nytta.
Istället väljer kommunalpampen Göran Brinck och hans kumpaner att genom Lunds
Kommunala Fastighetsbolag köpa lyxlägenheter vid stationen. Samtidigt
rapporteras att nya studentbostäder görs tillgängliga i Helsingborg. Från
kommunmajoritetens håll, får man förmoda, möts nyheten med glädje.
I Göran Brincks värld är det nämligen inte hans uppgift att tillhandahålla
bostäder – det ska andra sköta. Och då kommunal bostadsgaranti påstås vara en
olaglig åtgärd omöjliggörs en strävan ditåt. Resultatet blir en bostadsbrist som
skapar utrymme för ogenomtänkta lösningar.
Det senaste exemplet är AF bostäders omtalade studiekontroll. Att lägga
bevisbördan på sina hyresgäster utan att ha definierat tillämpningen av
regelverket är märkligt.
Det finns en mängd avskräckande exempel på vad en politik av Lunds kommuns typ
kan få för följder. Studenter har till exempel hamnat i klorna på hyresvärdar
som dubbelfakturerar hyresräkningar för mögliga lägenheter, anklagar dem för att
missbruka narkotika, sabotera avloppssystemet genom att spola ner damunderkläder
i toaletterna och för att förstöra egendom (Ldg Nr 6, 1998).
Det är en politik som har gett upphov till privata postgiroinitiativ där det
gäller att lura pengar av studenter som tror att de köper sig en köplats i något
bostadsförmedlingsföretag. Kommentaren “Jag är kanske inte helt ’clean’. Men vem
är det i den här branschen?“ – yttrad i en granskning som Lundagård gjorde för
några år sedan – vittnar om en rutten marknad som är mer eller mindre
sanktionerad av kommunen.
Det är också en politik som hänvisar studenter till hyresvärdar av stiftelsen
Smålands nations bostäders kaliber – en stiftelse som antingen har en högst
sporadisk kontakt med verkligheten eller en medveten strategi att missköta sitt
uppdrag.
Det kommer en omisskännlig doft från stadshuset som lämnar ett tydligt budskap:
Fritt fram för skojare!
