I Sverige blomstrar “marknaden“ för socionomer. Men titeln socionom är något som
dessa debattörer tycker används på fel sätt: inte till att bli en yrkesutövande
socionom utan utan för att skaffa sig ett jobb på Astra Zeneca.
Det ursprungliga sociala arbetet skapades ur en frustration. En frustration som
har lett till en reell förändring för många människor: en självklar rätt och
plats i samhället. LSS och Socialtjänstlagen är exempel på lagar som
socialarbetare har varit en aktiv del av att kämpa för, utarbeta, implementera,
försvara och utveckla.
Men socionomprogrammet har idag hamnat i bakvattnet. Istället för att försöka
beskriva och markera det sociala arbetets kontext surfar utbildningen vidare på
den klatschiga titeln socionom.En titel som för många tycks ha blivit viktigare
än innehållet yrkesrollen fylls med.
Var och en måste självklart välja sin väg i utbildningssystemet och
efterkommande yrkesval, men något har gått snett när den nuvarande
socionomutbildningen för många är en väntan på något annat.
Med “den breda utbildningen“ och “de många möjligheterna“ som ledstjärnor kan
socionomen anno 2002 lika gärna verka som rekryterare på Astra Zeneca eller som
personalkonsulent på GM. Dessa professioner behövs, men ska de som innehar dem
vara framavlade från utbildningen till socialarbetare?
I efterhand lämnas det “jobbiga“ och komplettering sker med företagsekonomi
eller psykoterapeututbildning för att möjliggöra en fortsatt vandring mot
Manpower eller egen mottagning. Vetenskap och avantgardism (kognitiv psykologi
och sociala orättvisor i ett globalt perspektiv) får stryka på foten för
traditionoch opportunistisk anpassning (psykodynamisk psykologi och
klientutredningar på konsultbasis).
Det är av yttersta vikt att socionomerna inte är blinda inför det faktum att
vårt arbete är avhängigt politiken. Ändå är opinionsbildande, politiskt och
samhällsförändrande arbete inte en naturlig del av hela utbildningen. Om
socialhögskolorna fortsätter att bortse från att socialt arbete också är ett
politiskt arbete så kommer socionomerna (som inte väljer Volvo eller ABB)
fortsätta att behandla symtomen av ett samhälle som producerar sociala problem.
En strukturell medvetenhet måste ingå som en naturlig del av socionomyrket.
Annars är socionomerna en del av den fot som sparkar utslagna människor över
kanten.
Vi efterlyser därför en diskussion som tar sin utgångspunkt i följande förslag:
Avskaffa socionomprogrammet. Ämnet läses istället som fri kurs och kompletteras
med vad studenten anser lämpligt i sin framtida gärning som socialarbetare,
magister eller motsvarande.
Sverker Göransson
Andreas Palmqvist
– studenter på sista terminen av socionomprogrammet
