Lundagårds krönikör Linus Gisborn har blivit med inneboende. Efter den första tiden har han kommit fram till att han själv är en genuint jobbig människa.
Jag har skaffat inneboende. Det är precis så dramatiskt som det låter. Att bo tillsammans med en vän under alla dygnets timmar är att på riktigt se varandra för första gången. Vardagen blir en rad små men brutala uppvaknanden. Luktar du alltid såhär? Vem har snott mitt schampo? Var det du? Var det jag?
Men trots alla osmickrande sidor jag upptäckt hos min inneboende bleknar de i jämförelse med vad jag funnit hos mig själv. Jag är en genuint jobbig människa. I tidningen City (24/9) skrev Anahita Nicoobayan Shiri om vikten av att ta hänsyn till sig själv. Det har jag inga problem med. Svårigheten ligger i den andra riktningen.
För att illustrera. I torsdags kom min inneboende hem ”sent” (01:30) och jag skickade flera överdrivet nervösa sms. Till en början försökte jag verka lugn och oangelägen: ”Tja. Läget då?”. Efter timmar utan svar gick min charad i spillror. Oron sipprade fram. Vad gör du? Vart är du? Du tar väl hand om dig? Ring mig nu! Efter två timmar bemödade hon sig. Sms:et plingade ut kort och koncist och mitt i prick: ”Sov gott, idiot”.
Under kärleksfulla omständigheter eller i oanständiga förrådsutrymmen, enligt Statistiska centralbyrån bor mer 30 procent av alla mellan 16 till 24 år trångbott. För oss studenter ligger det bästa alltid framför oss. Därför är det varken tragedi eller framgång att AF Bostäder har 12 månaders väntetid för sina korridorsrum. I alla fall inte om vi ser till byggtakten.
Men hela historien är att jag är rätt glad över att ha inneboende. Skitiga tekoppar är struntsaker och min oro är mer än en jobbig attityd. Kärlek, helt enkelt. Vilka ljuspunkter finns på bostadsmarknaden då? På Södra Esplanaden görs plats för 200 saliga studentsjälar och Helsingkrona smäller upp ett helt höghus. Men det får inte gå för fort! Jag vill inte bli av med min inneboende. Då får hon hellre fortsätta vara en av de 57 000 studenter som enligt Hyresgästföreningen saknade bostad 2010.
Bara hon blir kvar.
