Erlend Loe: Fakta om Finland.
Översättning: Lotta Eklund.
AlfabetaAnamma.
En ung broschyrskribent bosatt i Oslo ser sin lugna tillvaro börja dala mot det
hemskaste av tillstånd – det som flyter, likt vatten. Bilen blir beslagtagen,
han blir besatt av en kvinna med en besynnerlig lillebror och uppdraget från den
finska ambassaden – att skriva en broschyr om Finland, detta Finland som
broschyrförfattaren inte har den minsta gnutta av erfarenhet ifrån eller
intresse av och som dessutom har alldeles för mycket (flytande) vatten – går
honom på nerverna.
Den norske kultförfattaren Erlend Loe är återigen ute på en verbal krigsstig. I
likhet med tidigare romaner är Fakta om Finland en dundrande monolog, i detta
fall över en period i broschyrskribentens liv som präglas av ständiga utbrott av
ångest, ensamhet och frustration men även av förundran, värme och humor.
Till skillnad från fullträffen Naiv. Super. och den mer modesta Blåst saknar den
här romanen Loes karaktäristiskt korta meningar som slog hål på rim och reson
och framkallar svårstoppade skrattsalvor. Istället möter vi långa, ibland knappt
sammanhängande utläggningar av en berättare vars tankebanor är lika svåra att
följa som meningarna är långa. De korta, kvicka och punkterande kommentarerna
finns med, men inbakade i längre och mindre effektfulla sammanhang, vilket är
synd. Det finns inte desto mindre ett antal spontana poänger i denna lyrikerns
eller den fria prosaistens rytm och meningsbyggnad.
Något jag dock inte behöver leta efter är humorn. Den är ständigt närvarande,
cynisk såväl som muntert påpekande. Ett vardagligt bestyr som morgonduschen
förvandlas i Loeland till en underskön ritual som mynnar ut i en lokal
väderleksrapport; en natt framför dataspelet förvandlar den ädle riddaren, som
passar Systerns besynnerlige bror, till en frenetisk, troligtvis rödögd
fartgalning. Den här blicken för det komiska i tillvarons mest olustiga
situationer är sannerligen välkommen.
Berättaren har en benägenhet att bli uppslukad av detaljer och händelser som
utvecklas till en intressant studie i den fria tankens naiva anarki. Det
tydliggör detaljernas betydelse i det flytande virrvarrets helhet, en ärlighet i
funderandets legitima naivitet. För människans tankeprocess är lika lite
fulländad som kravet på vuxenhet hos individen är rättfärdigat.
Kanske är det kombinationen av språklig elegans, fingertoppskänsla för
svårigheten i mänskliga relationer och den sjudande humorn som gör Loes texter
så kraftfulla. Visserligen blir utläggningarna ibland lite väl långrandiga, men
stundom häpnar jag av de fullständigt sanslösa iakttagelser, reflektioner och
beteenden som romanen påbjuder. Och jag njuter fullt ut av dem.
