Johan Frisk:
Första gången han hörde ljuden var en onsdag. Wahlström & Widstrand
Frilansjournalisten Johan Frisk, 33, från Göteborg debuterar i år med boken
Första gången han hörde ljuden var en onsdag. Att Frisk tar en mening och gör om
den till bokens titel känns helt rätt i tiden. Kanske lite för rätt.
Boken handlar om Henry, en pinad och orolig själ som har tvingat in sitt liv i
ett schema där varje detalj är tvångsmässigt planlagd. Han skriver upp vad som
sker på jobbet, vem han råkar träffa på bussen, när det löpande bandet som han
jobbar vid kör igång och hur mycket han fil han äter till frukost.
Människogalleriet kunde vara taget ur en Norén pjäs. Det är ensamma
randexistenser som inte lärt sig att tala, som krockar med varandra när de söker
tröst. I Henriks fall uttrycker sig hans smärta i ett tvångsbeteende, hos andra
i alkoholism och våld.
Romanen spänner över tre årtionden och hoppar friskt i kronologin. Somliga
romanfigurer som i början av romanen får mycket utrymme tonas ut och försvinner
ur intrigen utan förklaring. Intrigen som är nog så spännande blir svår att
följa. Man skulle kunna tro att dessa textmässiga val skulle sänka romanen, men
så blir det inte. Frisks debut om människans bräckliga existens lyckas ändå
beröra.
