Fridhems skrivarlinje:
ut genom luften : ner genom vattnet Skurups skrivarlinje: en sjuhelvetes resa
"Det svider liksom aldrig till. Jag måste ha något som bryter av, en skymt av
det okända", heter det i en av texterna i en sjuhelvetes resa, årets antologi
från skrivarlinjen vid Skurups folkhögskola.
– Och ja, det är just så jag känner det efter att ha läst årets antologier från
skrivarlinjerna vid Skurups och Fridhems folkhögskolor. Jag kan inte förneka att
jag upplever en återkommande trötthet inför alla dessa snarlika och lite
sladdriga prosaiska promenader genom vardagen.
Problemet i flertalet av texterna är den snäva världsbilden: Man får ta del av
skribentens högst personliga sfär och dess innehåll och det blir omgående ganska
ointressant för den oinvigde. Men, det finns ju alltid undantag.
Fridhems antologi har fått den träffande titeln ut genom luften : ner genom
vattnet och i den framträder några skribenter, som förmår att blicka ut från en
annan horisont än sin egen. Kajsa Mannberg låter i en av sina dikter en kvinna,
som legat stilla i ett badkar i 366 dagar, bli en parafras på Jesus lidande för
världen: "Tack vare hennes blödande vrister / införskaffar sig Botkyrka kommun
nu / en ny simhall".
Sara Hallberg har i diktsviterna En mindre kropp halkar runt i en större och
Vandring ett säkert grepp om formen och bygger i dessa upp en stark närvaro med
åtskilliga ögonblick, som vill berätta mer än vad som i förstone syns.
Andra texter värda att nämnas är Nils Lundqvists lite vemodiga kortnovell Under
näsan, om mannen utan mustasch, och Elin Lundströms Tidelag, där det resoneras
kring fenomenet med ömma känslor och udda uttryck.
I Skurupsantologin lyckas Mia Hultin i En rimligare jord göra något eget av
kafémiljön som litterär plats. Hon målar upp sympatiska glimtar av närhet i en
kall och hård vardagsvärld i Karl-Bertil Jonssons anda.
Hos Jakob Hellman möter vi vardagslivet i en fin gestaltning av hur det kan
tränga sig emellan två personer och slänga grus i maskineriet. Hellman har bra
flyt i texten och känsla för att skriva dialog.
I avdelningen för annorlunda infallsvinklar kvalar definitivt Elin Fagernäs och
Per Österman in. Fagernäs har tagit fasta på företeelsen med sommarkatter, som i
hennes fall har bytts ut mot "gubbar" – åldersdomshemmen har gjorts om till
kennlar där man kan köpa en egen "gubbe" som sällskap. Österman har i sina två
bidrag förvandlat Gud och Sankte Per till två typer som gärna delar på en
vinsäck både nu och då.
Men dessa små guldkorn till trots, är det i de flesta övriga fall frågan om guld
med påtagligt skral förmåga att glimma till.
