Det ryktades om ockupation, en fest med hundratals deltagare och en tydlig markering mot att privatisera universitetet. Men vad var det egentligen som hände?
Klockan är lite över fem och utanför universitetshuset i Lund har det samlats ett hundratal personer. Det är det partipolitiskt obundna nätverket ”Vi äger tillsammans” som har anordnat manifestationen för att fira att förslaget att omvandla universitetet till stiftelse har dragits in av regeringen.
Facklor tänds i novembermörkret, konfettiregn fyras av, en ljudanläggning på kärra kör igång reggaetonmusik. Det syns plakat med budskap som ”Att sälja stöldgods är häleri, universitetet äger vi” och ”Universitetet är inte till salu”.
Efter ett kort tal av arrangörerna uppmanas folksamlingen att röra sig mot AF-borgen för stormöte om universitetets framtida existensform. Promenaden bevakas ett tiotal poliser.
När arrangörerna drar in den dieseldrivna högtalaranläggningen i AF-borgen påtalar polisen fara för kolmonoxidförgiftning. Polisen motar ut ljudbilen, det uppstår högljudda protester från ett fåtal deltagare och slagord skanderas: ”Vems hus? Vårt hus!”. Enskilda deltagare knuffas ut ur borgen av polisen.
Den lugna stämningen på Café Athen står i stark kontrast till det tillfälliga tumultet vid entrén. Här har platserna fyllts upp till sista stolen, medan ett blädderblock rullats fram och ordet fördelas mellan de närvarande av en mötesordförande.
Mötesdeltagarna, såväl studenter som allmänt intresserade, tar upp riskerna med ett universitet under marknadsinflytande. Att utbildningen måste ha större syften än ekonomisk vinning tas upp. En annan fråga som uppmärksammas är att stiftelseförslaget riskerar att äventyra studentinflytandet.
Många deltagare ventilerar sin oro över att ett framtida förslag på stiftelseform kan riskera finansieringen av mindre konkurrenskraftiga utbildningar såsom humaniora och genusvetenskap. En student exemplifierar med de nedskärningar som skett på Malmö högskola. Klara Strandberg från Lunds socialdemokratiska studentklubb poängterar:
– Och de besluten var ändå politiskt fattade. Politiskt tillsatta personer kan i bästa fall röstas ut och ersättas av andra makthavare. En stiftelseordförande kan vi däremot inte rösta bort.
Efter en timme börjar förslag för fortsatt politisk påverkan punktas upp på blädderblocket. Ett av förslagen är att skapa arbetsgrupper utifrån institutionstillhörighet för att sätta press på de respektive kårerna att driva frågan vidare. En facebookgrupp skapas och nytt möte bokas in.
När klockan närmar sig sju påpekar någon att de anställda på Café Athen har fått jobba över och en bössa börjar gå runt för att OB-pengar ska skramlas ihop. Från flera håll hörs entusiasm över att så många har samlats och mötet avslutas i hoppfull ton.
– Det vi kan ta med oss härifrån är att vi studenter nu har lyft den här frågan. Det här är inte ett resultat av organisationer, utan något som har hänt i myllret. Vi är enskilda människor med ett gemensamt intresse, säger en av de närvarande.
Klara Strandberg, en av studenterna bakom manifestationen, är nöjd med mötet.
– Vi ville genomföra en manifestation utan några organisationsnamn bakom. Syftet var att nå ut till en bredare grupp av studenter. Nu känns det väldigt roligt att se att det finns så många som är engagerade i den här frågan. Folk är verkligen aktiva för att driva kampen mot privatiseringen, säger hon.
Utanför AF-borgen blir det mer konfettiregn och applåder innan mötet upplöses i Lundagård, där en handfull polisbilar står fortfarande kvar. Lars-Göran Martinsson är yttre befäl. Han står lutad mot sin bil och iakttar studenterna som strömmar ut från Café Athen. Han ser kvällen som på det hela taget lugn, trots bråket vid entrén.
– Anledningen till att vi motade ut dieselaggregatet var bara att den var en hälsorisk. Det har ju inte hänt någonting egentligen. Det här var en allmän sammankomst och det får man ha. Anledningen till att vi haft en så stark bevakning är ockupationen av rektorns kontor tidigare i dag, den gjorde att vi höjde ribban lite. Men alla har ju skött sig.
