Bedrövligt. Tråkigt. Slätstruket. Vissa klubbägare och bandbokare
skräder inte orden när de beskriver Lunds musikutbud. Andra rockar vidare i
discoglada dagar. De flesta är förvånade över att en stad med så många unga
invånare kan ha ett så smalt utbud. Men är det lundaborna som saknar musiksmak
eller är det arrangörerna som är inte vågar satsa på något nytt?
– Som NRJ fast bättre. Det måste vara en hög igenkänningsfaktor, annars
funkar det inte.
Så beskriver en förman musiken som spelas på hans nation. Och han är inte
ensam. Många av nationerna beskriver sitt musikutbud som just mainstream. Det
verkar vara det som går hem på dansgolven.
David Andersson är en av dem som driver klubben Casanova på Malmö Nation
varannan torsdag. Klubben är ofta proppfull och gästerna dricker gärna drinken
BMW, (lika delar Bailey´s, Malibu och whiskey). Musiken är inte särskilt
nischad men David Andersson är nöjd med stämningen.
– Vi spelar framför allt populärmusik med gamla discohits från 90-talet. Det
blir ett jäkla ös på dansgolvet och man vill bara köra järnet.
Radiofixerad publik
Men det är inte alla jag pratar med som kan uppbåda lika stort engagemang för
musiken som David Andersson. Istället verkar det vara många som har resignerat
över att topplistemusiken är populärast, till exempel Mats Bryntse. Han är DJ
på Östgöta nation och beskriver musiken som föga provocerande. Det ska passa
alla.
– Lundapubliken är radiofixerad och inte musikintresserad. De vill känna igen
sig och kunna sjunga med. Känner de inte igen sig så kan det bara inte vara
bra!
Samtidigt finns det många nationer som har nischat sin musik. På Sydskånska är
kontrasterna stora. Första fredagen i månaden har de jazzklubben Foxen med
liveband och klubben är öppen för både studenter och ickestudenter. Lördagen
därefter uppträder nationen i en annan skepnad. I stället för blå jazztoner
fylls lokalerna av tung trancemusik i AmnesiAs regi. Det behöver knappast
påpekas att de två klubbarna lockar olika sorters människor. Anna Bayer, pq på
Sydskånska, berättar att många som går till AmnesiaA har på sig självlysande
kläder men påpekar att man faktiskt inte behöver klä ut sig för att komma dit:
det räcker med att ha på sig en svart t-tröja.
Sedan ett år tillbaka har även Krischansta nation nischat sin musik. Varannan
fredag spelar klubben Refuge house, funk, soul och hip-hop. De har lyckats dra
hit stora namn och allt fler studenter har fått upp ögonen för klubben. Nina
Sörman och Åke Kullenberg är stolta klubbdrivare och influenserna hämtar de
från klubbarna runt om i Europa.
– Folk som pluggar nu har varit utomlands i större utsträckning. De är mer
medvetna. Man har gått ifrån popgrejen. Nu går det en klubbvåg genom Sverige,
konstaterar Åke Kullenberg.
När Refuge startades var tanken att man skulle "göra en Blekingska". Det vill
säga att köra musik som stundtals kunde vara väldigt smal. Allt för att
undkomma mainstream. I början var det många som blev besvikna eftersom de inte
var vana vid den typen av musik. Men allt eftersom har fler lärt sig att
uppskatta musiken.
– Danskulturen är inte utbredd i Sverige. Men när Calle Dernulf var här på
premiären så märkte vi att personer som vanligtvis hade dansat till Britney
Spears stod med händerna i luften.
Det är uppenbart att Åke Kullenberg är stolt över den respons som klubben har
fått. Han och Nina Sörman är förvånade över att studenter accepterar att de
behöver höra gamla Carolalåtar när de går ut i Lund. De tror också att
klubbdrivare underskattar besökarnas musiksmak.
Nischad musik
Richard Öhman har varit DJ på Ariman sedan fem år och har samma inställning
som Åke och Nina på Krichansta.
– Det finns inte tillräckligt många olika klubbar och det saknas en del musik.
Men folk är faktiskt intresserade av många olika sorters musik. Jag tror att
det finns ett underlag men det kommer inte fram.
Arimans musik är nischad: på fredagar spelas reggae och ragga och på lördagar
liras det orientalisk musik. Richard Öhman tycker att fler borde våga satsa på
smalare musik.
-Det funkar för oss ekonomiskt.
Det borde löna sig för andra också att profilera sig. Alla vill höra något
nytt nån gång.
Mats Persson är bandbokare på Mejeriet och skulle gärna se ett bredare utbud i
Lund. Framförallt tycker han att det är tråkigt att livescenen har krympt.
– Det började för ett antal år sedan när klubbtrenden kom. Livescenen försvann
och intresset har förändrats. Folk chansar inte på samma sätt idag utan har
blivit kräsna. Man ska gärna veta vad man ska se.
Men Mats Persson tror att musikintresset är på väg tillbaks. Men det kommer ta
tid innan det etableras.
– Det sker inte över en natt. Många arrangörer vill se resultat direkt. Men
jag tror inte att det kommer att hända något förrän nästa höst.
