Angående svinnet på Lunds nation ville vi klargöra att vi inte har en naiv
hållning vilket avspeglas i våra rutiner och vårt bokföringssystem. Citering av
mig i artikeln är förvisso korrekt, men är tagen ur sitt sammanhang och låter på
så sätt påskina att vi inte har någon kontroll över svinnet.
Styrelse och förmän utövar kontroll över verksamheten. Denna kontroll kombineras
med ett förtroende som gör att vi arbetar i frihet fast under ansvar. Det är
förtroendeposter som studenter innehar, med betoning på förtroende. Incidenter
uppdagas direkt och därför lämnas det ingen möjlighet att göra om misstaget. Så
tror jag att det fungerar i samhället i stort, och inte bara inom
studentvärlden.
På en helsida kan man läsa om hur medlemmar skor sig på nationens bekostnad, men
att de flesta kuratorer förnekar problemet. Att vi har en extern revisor som
kontrollerar oss en gång i veckan kom inte med, att vi satsar hårt på säkerhet
vid kassahantering kom inte med heller, att vi har lagt ner stora belopp på
kassaskåp och deponeringsskåp kom inte med. Istället framstår vi som snajdare
med kepsen bak och fram som tar en hundring när andan faller på.
Av artikeln framgår inte om Lundagård har hämtat uppgifter från en nations
hemsida, om så är fallet är det beklagligt eftersom det är andra gången i år en
större tidning i staden gör så. Informationen och uttalande som finns på
nationens skvallersidor är kanske inte den mest tillförlitliga, och bör alltid
tas med en nypa salt eftersom många vågar ha riktigt korkade åsikter anonymt.
Fast Lundagård vet nog bättre än så.
Lundagårds uppgift är att värna studenternas intressen och bevaka deras rätt
genom övervakning och rapportering, ibland känns det som om det blir lite väl
nitiskt. Tonen i artikeln och de slutsatser man ska dra enligt förmodan är att
nationer inte är att lita på, och att dina medlemspengar hamnar i fel ficka.
Detta tycker jag är beklagligt och det raserar det förtroendekapital som
nationerna dagligen försöker bygga upp gentemot universitet och kommunen.
Lundagårds grundmurade rykte som Sveriges äldsta studenttidning som har fostrat
stora tidningspersonligheter börjar flagna, det verkar vara säsong på nationer
och sensationer. Vi får väl hoppas att ammunitionen snart tar slut, för vi
tänker inte tillhandahålla fler sittande ankor i vår lilla damm.
Dag Oredsson
Kurator Lunds Nation
LUNDAGÅRD SVARAR :
Dag Oredsson tycks glömma att artikeln i förra numret av Lundagård handlade om
samtliga nationer.
”Även om vi har haft en lugn period så är ingen fläckfri, och vi har jagat
mycket internt svinn de senaste åren, säger kuratorn Dag Oredsson.” Det var
ordalydelsen på den del där Oredsson figurerade.
Låter det naivt? Inte i våra öron.
Däremot ansåg vi inte att vi hade plats till de exakta säkerhetsrutiner som just
Lunds nation har.
Vi har också svårt att förstå varför Lunds samtliga nationer skulle vara
”sittande ankor”.
Sedan vill vi påpeka att Lundagård skriver för alla Lunds studenter, inte bara
för Lunds nationers kuratorer.
I de senaste numren har vi skrivit om de alltför höga ljudniåverna på nationerna
samt problemet med att förtroendevalda på nationerna ibland tar sig alldeles för
stora friheter – som skedde på Malmö och Wermlands nation. I det här numret
skriver vi om hur kösystemen fungerar för nationsbostäder.
Det anser vi vara viktiga, granskande och konsumentjournalistiska artiklar som
berör studenter. Vi inser också att det kanske är komplicerat för kuratorer att
ändra sina rutiner vad gäller pengahantering och ljudnivåer. Inte desto mindre
anser vi att det är viktigt att vi granskar detta – för studenternas skull.
Vi förstår dessutom att det kanske inte känns helt bekvämt att bli granskad på
en studentoffentlig arena. Det ska det inte vara heller.
Oredsson är också kritisk mot att vi skriver om en chatsida. Men vi redovisar
noga källan och förlitar oss på att läsarna kan göra en egen bedömning av
trovärdigheten. Vidare skriver Oredsson att ”incidenter uppdagas direkt och
därför lämnas det ingen möjlighet att uppdaga problemet”. Är det verkligen så
att ”incidenter” alltid uppdagas direkt?
För övrigt har vi svårt att förstå att man av artikeln skulle dra slutsatsen att
nationer inte är att lita på. Snarare belyer vi väl problemet på ett sådant sätt
att potentiella tjuvar förstår att det här inte försigår i det tysta?
