Högskolestudier får aldrig baseras på vilken socio-ekonomisk bakgrund man föds in i. Därför är det fel att finansminister Anders Borg vill sänka studiebidraget, skriver Nora Khojesta Hadaf och Johannes Jysky från Fakultetsambassadörerna.
Regeringens aviserade försämring av studentens villkor spär på den sociala snedrekryteringen ytterligare och i förlängningen allas rätt till högre utbildning. Fakultetsambassadörerna som verkar för att fler personer från studieovana hem ska söka sig till högre studier är oroade.
Vid det här laget är det allmänt känt att regeringen vill sänka studiebidragsdelen med 300 kronor i månaden och höjd lånedel med 1300 kronor. Förslaget blåser särskilt hårt mot personer från studieovana hem som överväger att söka sig till högre utbildning. 300 kronor i månaden är mycket pengar för studenter som enligt Sveriges förenade studentkårer 2013 i snitt gick back 759 kronor i månaden. Fördelningen bidrag/lån kommer om den träder i kraft att förändra den skeva 1/3-fördelningen till cirka 1/4.
Enligt SCB:s statistik visas tydligt att chansen att påbörja högre studier ökar med föräldrarnas utbildningsnivå. För en årskull födda på mitten av 80-talet med föräldrar vars högsta utbildningsnivå var förgymnasial, hade endast 21 procent påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder. Motsvarande siffra för föräldrar med forskarutbildning var 84 procent. Att studiebidraget nu sänks sätter ytterligare käppar i hjulet för de som överväger att studera, men inte vill dra på sig alltför stora lån och inte har en ekonomisk trygghet hemifrån att luta sig tillbaka mot.
Det är dock viktigt att sätta sänkningen av studiebidragen i sitt sammanhang. Sedan regeringen tillträdde 2006 har de successivt försvårat för elever från studieovana hem att söka sig till högre studier. De har avskaffat högskolebehörighet i gymnasiets yrkesprogram, genomfört Rut-avdrag för läxläsning, infört meritpoäng och skurit ner antalet platser i Komvux. De har tagit bort 25:4 regeln som innebar att en person som fyllt 25 år, hade godkänt betyg i Svenska A och Engelska B, i kombination med 4 års dokumenterad arbetslivserfarenhet kunde bli behörig till högre studier. De har även tagit bort möjligheten till extra tillägg på högskoleprovet för den med arbetslivserfarenhet. Dessutom har de skurit ner på antalet högskoleplatser trots att söktrycket är rekordstort.
Skolverket menade dessutom efter PISA-rapporten att ”Sverige har den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder” och att försämringarna är störst bland de lågpresterande. Lägg därtill att skillnaderna mellan skolor med bra och dåliga resultat ökat dramatiskt och skillnaderna mellan låg och högpresterande elever ökat. Att i kombination med alla dessa försämringar för elever från studieovana hem sända ut ännu en negativ signal till fortsatta studier, kommer att leda till att situationen försämras ytterligare.
Här måste regeringen bestämma sig. Studenters huvudsyssla bör av självklara skäl vara att studera – inte att jobba och studera vid sidan av. Samtidigt som regeringen påstår sig vilja satsa på utbildningen, ska alltså studenter uppmuntras till att ägna sig åt att jobba. Hur detta skulle förbättra utbildningskvalitén är ett grovt och uppenbart tankefel. Det är som att vilja få bättre skörd utan att förstå vikten av att fröna behöver finnas i jorden.
Idag är situationen oroväckande men förslaget riskerar att göra det ännu värre. Fakultetsambassadörerna anser att högskolestudier aldrig får baseras på vilken socio-ekonomisk bakgrund man föds in i. Högre utbildning ska inte baseras på ett lotteri där vissa föds in i en gynnsam socio-ekonomisk bakgrund, utan måste vara en rättighet för samtliga medborgare.
Nora Khojesta Hadaf
Ordförande Fakultetsambassadörerna,
kandidatstudent i samhällsplanering
Johannes Jysky
Styrelseledamot Fakultetsambassadörerna,
masterstudent i Welfare Policies and Management
Fakultetsambassadörerna (FA) är en ideell förening som arbetar med att uppmuntra och motivera främst gymnasieelever från icke-akademiska hem till fortsatta studier. Genom inspirerande klassbesök är vårt mål att fånga upp gymnasieelevers vilja till högre studier och därmed avdramatisera steget dit.
