Studenttiden beskrivs ofta som en sorglös och bekymmersfri tid i livet. Men vad händer när det livet plötsligt och obarmhärtigt trycker på paus? För ett år sedan drabbades juridikstudenten Axel Arheden av en aggresiv och akut form av leukemi med nästintill sämsta tänkbara prognos.
Februari 2013. Axel Arheden lutar sig framåt och flåsar tungt. Någonting är fel. Han brukar klara av att springa en hel mil utan problem, men den här dagen kommer han bara 500 meter. Han tänker att det måste vara en vanlig förkylning, men den blir värre. Snart orkar han inte ens cykla till föreläsningarna utan att bli så andfådd att han måste kliva av. När Axel Arheden till slut får hög feber och oförklarliga blåmärken på kroppen åker han in till sjukhuset. Då vet han inte att det kommer dröja veckor innan han får åka hem igen.
Läkarna konstaterar snabbt att läget är allvarligt. Axel Arheden har drabbats av en svår form av akut lymfatisk leukemi, en typ av blodcancer som är både ovanlig och livshotande.
– Jag visste inte ens vad leukemi var. Mitt liv förändrades på ett ögonblick. Det gick från vad jag trodde var en ofarlig förkylning till att vara en dödlig cancersjukdom, berättar han.
En tung behandling sätts in. Efter en intensiv kortisonbehandling och flera omgångar med stora doser cellgifter är Axel Arheden tvungen att genomgå en full konditionering – en kombination av kraftfull cytostatika och helkroppsstrålning som slår ut hans benmärg. För att öka chansen att bli helt botad får han ny benmärg från sin ena bror som ska slå ut eventuellt kvarvarande cancerceller.
Att gå in i behandlingarna är oerhört tufft. Under de första veckorna är han mer eller mindre utslagen. Han tappar räkningen på hur många påsar blod han får. Samtidigt hamnar Axel Arheden i ett slags drömliknande tillstånd där allt känns absurt och overkligt. Att snabbt finna sig i situationen blir en slags räddning.
– Jag har funderat på hur jag kunde klara av att acceptera beskedet så fort, men jag vet faktiskt inte hur jag gjorde. Jag orkade kanske helt enkelt inte göra motstånd.
Men när Axel Arheden ligger i sjukhussängen upplever han något han aldrig upplevt förut.
– Jag hade stunder där jag var helt fri från tankar. Jag var totalt närvarande i det som hände. Jag tyckte att det var otroligt häftigt. Under långa perioder kände jag mig lyckligare än någonsin tidigare, säger han.
För någon som inte upplevt samma sak kan det vara svårt att förstå känslan han beskriver som total närvaro. Axel Arheden jämför det med att vara med om exempelvis en bilolycka. Allt sker på ett ögonblick och för att klara sig krävs det att man släpper allt annat och fokuserar helt på det som händer just precis nu. Det är ett sätt att överleva. Han tror att den totala närvaron beror på att cancerbeskedet var fullständigt overkligt för honom att ta in. När han ligger på sjukhuset är känslan att tiden stannar upp. Och det blir tyst. Den nya verklighet han står inför tvingar honom att bli helt närvarande i nuet.
Han börjar tänka på saker på ett nytt sätt. På sin familj. På sina vänner. Och på sin livssituation. Och han känner en otrolig glädje på ett sätt han inte gjort tidigare. Av sina föräldrar får Axel Arheden två böcker som kommer att betyda mycket för honom under återhämtningsperioden. Böckerna handlar om mindfulness, medveten närvaro, och om sättet vi väljer att se på världen.
– När jag läste böckerna förstod jag vad som hade hänt mig. Det var då jag kopplade att jag hade varit helt och fullt närvarande och vad det egentli- gen betydde.
Axel Arheden tränar varje dag på att leva i nuet. Han bekymrar sig mindre över allt runt omkring och känslan av medveten närvaro finns kvar i hans vardagliga liv. Det ger honom livsglädje, han känner mindre oro och han är mer nyfiken på andra människor. Han vill vårda det positiva han fick ut av att bli sjuk. Livet känns spännande.
– Jag tror att vi ofta glömmer att rikta fokus inåt och se det värde som vi själva har. Vi lever nu och bara det är fantastiskt i sig. Jag upplever mer och mer att jag är glad av mig själv, min lycka kommer inifrån och inte så mycket utifrån som tidigare.
Någon bitterhet över att just han drabbades känner han inte. Men sorgen finns inom honom och den är svår att prata om.
– Jag är stark men alla har en gräns. Jag visar den jag är, men det finns saker jag väljer att inte visa. Utåt sett fortsätter allt som vanligt. Men det är inte hela sanningen.
Att gråta är och har varit ett sätt för Axel Arheden att finna ro och acceptans. I dag tänker han mer på att livet har ett slut. Han är medveten om att ett återfall innebär betydligt lägre chans att överleva. Att prata om det svåraste är känsloladdat.
– Jag har gråtit, visst har jag gjort det. Den sidan visar jag inte utåt. Och jag pratar inte om det heller.
Axel Arheden berättar att han ibland känner sig ensam om erfarenheten att ha varit sjuk, men för det allra mesta är han glad över de insikter han har nått fram till. Vänner och familj har stöttat på ett fantastiskt sätt. När någon utomstående frågar var han har varit de senaste månaderna svarar han att han varit sjuk i cancer.
– Sedan får de själva välja om de vill fråga mer. Då blir det någon form av ba- lans. Jag har överseende med att ibland möta rädsla från andra. Det kan säkert vara svårt att veta hur man ska närma sig. Vad ska man egentligen säga när någon berättar att han eller hon har haft cancer?
Februari 2014. Han går genom de välbekanta sjukhuskorridorerna på väg mot en av många kontroller där medicinnivå och blodstatus kontrolleras, något han förmodligen kommer att göra under resten av sitt liv. Han mår bra. Håret har hunnit växa ut på nytt och kondition och immunförsvar håller på att byggas upp.
I januari började han plugga igen. Men det är mycket som har förändrats. Genom sjukdomen har Axel Arheden förstått hur skört livet är. Det är så mycket han vill göra nu. Resa, upptäcka nya kulturer, utforska världen. Vid sidan om ett framtida juristyrke finns en ny dröm om att certifiera sig till coach för att kunna hjälpa andra människor att nå sina mål i livet. Sjukdomen har gjort honom till en betydligt lyckligare människa än förut. Men det har varit en lång resa, och den pågår fortfarande.
– Förändringen måste ske på djupet. Det räcker inte med att förstå lycka på ett mentalt plan utan man måste våga utsätta sig för saker. Då menar jag att våga gå utanför sin bekvämlighetszon, att följa sina drömmar och göra det man verkligen vill. Att våga vara modig.
Fakta
[checklist]Rädda liv
- Akut lymfatisk leukemi drabbar cirka 100 barn och 50 vuxna i Sverige varje år.
- Bli blodgivare (www.geblod.nu) eller benmärgsdonator (www.tobias- registret.se).
Text: Karolina Jakstrand
Foto: Jens Hunt
