Studentåsikter nonchalerade av fakulteten

- in Nyheter
@Lundagård

Samhällsvetenskapliga fakulteten tar strid med studentrepresentanterna och

utökar nu antalet bidragsfinansierade doktorandtjänster.


Styrelsen för samhällsvetenskapliga fakulteten, Samfak, gav nyligen klartecken

åt två institutioner att inrätta utbildningsbidrag för doktorander. Detta trots

att alla fyra studerandrepresentanter, samt en av de fackliga företrädarna,

motsatte sig beslutet.

EN DOKTORANDTJÄNST medför alla de rättigheter endast anställning ger.

Utbildningsbidraget däremot räknas inte som sjukpenningsgrundande inkomst och

ger dessutom ett svagt skydd vid föräldraledighet. Det finns heller inga

garantier för ett förlängt bidrag om exempelvis en längre tids sjukdom skulle

förhindra en doktorand från att slutföra sitt arbete på utsatt tid.

Magnus Wennerhag, doktorandrepresentant i styrelsen och en av dem som motsatte

sig beslutet, befarar att detta sätter doktoranderna i en

beroendeställning gentemot sin institution.

– I slutänden är det alltid institutionen som beslutar om sjukersättning och

föräldraledighet, säger han.

GÖTE HANSSON, fakultetetsstyrelsens ordförande, gör ingen stor sak av att

styrelsen gick emot de ledamöter som för studenternas talan.

Enligt Göte Hansson beviljades ansökningarna från psykologiska och

kulturgeografiska institutionerna för att utbildningsbidrag är billigare än

doktorandtjänster. Fakultetens egna beräkningar gör gällande att det rör sig om

besparingar på 50 procent. Göte Hansson pratar också om undersökningar på

institutionerna som sägs visa att studenterna är för bidragen.

Magnus Wennerhag hänvisar istället till flera andra rapporter, bland annat den

senaste Doktorandbarometern, som visar att många doktorander mår dåligt på grund

av osäkra anställningsförhållanden.

GÖTE HANSSON HÅLLER med om att bidragssystemet ger doktoranderna en sämre

ställning i sociala frågor. Men han hävdar att doktoranderna även kommer att

erbjudas assistenttjänster på 20 procent. Fakulteten lovar även att ge forskarna

ett högre utbildningsbidrag än vad de formellt sett är tvingade att göra.

Men Magnus Wennerhag tycker inte att styrelsens ekonomiska argument håller.

Han pekar på att beräkningar gjorda av Umeå universitets studentkår, baserade på

siffror från Lunds universitet, visar att besparingarna blir 12 procent, och

inte de 50 procent fakulteten hävdar. Han förklarar detta med att de bara tagit

med lönekostnaderna i sina beräkningar, inte kostnaderna för handledning,

lokaler och liknande. Göte Hansson vidhåller:

– Man kan räkna på många sätt men utbildningsbidrag är billigare än

doktorandtjänster – annars hade vi inte tagit det här beslutet.

ENLIGT HONOM SKULLE ett avslag av ansökningarna ha medfört att institutionerna

inte kunnat genomföra sina forskarutbildningar fullt ut eller hade varit tvungna

att ta in betydligt färre studenter.

Samtidigt försäkrar Göte Hansson

att beslutet inte är ett tecken på att fakulteten ändrat sina riktlinjer för

forskarutbildningen. Men Magnus Wennerhag är inte lika säker.

– När andra fakulteter börjar övergå från bidrag till doktorandtjänster, ger det

konstiga signaler att Samhällsvetenskapliga fakulteten går åt andra hållet.

Utbildningsbidraget för en enskild doktorand är minst 13 650 kronor per månad,

före skatt. Samhällsvetenskapliga fakulteten ger ett något högre belopp i

bidrag. En doktorandtjänst ger en ingångslön på omkring 18 500 kronor.