VM-hjältar återupplevde historien

Fotbolls-VM i USA 1994 hade allt och blev ett stolt ögonblick i svensk landslagsfotbolls historia. Det är snart 20 år sedan. Därför gästade tre profiler Studentafton för att tala dåtid. 

En förväntans myller ligger över Stora Salen i AF-borgen. GES odödliga VM-låt ”När vi gräver guld i USA” pumpar ur högtalarna till ett stort gäng fotbollsfanatikers skrålande diskussioner. Vi är typ där, sommaren 1994. Bara tropikhettan fattas.

När anfallaren Martin Dahlin, målvakt Thomas Ravelli och tränare Tommy Svensson tågar in längs bänkraderna lyfter taket. Stående ovationer och mängder av uppsträckta mobiltelefoner från 700 betalande välkomnar nationalhjältarna. De gamla hejarramsorna är inte långt borta.
– Det är nästan lite Rålambshovsparks-stämning, ju. Som när ni kom hem, säger moderator Olof Lundh och syftar på mottagningen efter VM-äventyret.
– Så här mycket applåder har man inte fått i Skåne under hela sitt liv. Här har de bara kastat grejer på en hela tiden, skojar Ravelli och möts av stort skratt.

Det är snart 20 år sedan det svenska fotbollslandslaget grävde guld i USA och återvände hem som hjältar med en bronsmedalj runt halsen. Två decennier sedan Martin Dahlin nickade sig in i det svenska folkets hjärtan och Thomas Ravelli blev porträtt för ett frimärke. Studentafton ställde till med en kväll i nostalgins tecken, från ett mästerskap som lär fortsätta vara höjdpunkten i svensk landslagsfotboll i överskådlig framtid.
När förstod ni vidden av vad ni hade gjort?
– När Carl Bildt (dåvarande statsminister, reds. anm.) mötte oss på Arlanda och försökte förstå fotboll. Kommer ni ihåg det? Fotboll var inte han grej, alltså, skrattar Ravelli.
– Han är nog bra på mycket, men inte på det, bekräftade Svensson leende.

Skickligt modererat av sportjournalisten Olof Lundh fick publiken återuppleva sina minnen av den där sommaren. Pratkvarnen och pajasen Thomas Ravelli höll låda, kloke och eftertänksamme Martin Dahlin var sedvanligt vass och Tommy Svensson klanderfri och underhållande. Karaktärer som visade sig från sin bästa sida i ett format där de fick prata fritt om gamla minnen och slänga käft med varandra.
– Du kan gå hem, Olof, avbryter Martin Dahlin under en av Ravellis många, långa haranger. Stort, belåtet skratt. Det är precis som för 20 år sedan. Precis som vi minns det.