Kommentar: Poeter.se – en offentlig byrålåda

- in Kultur & Nöje

Man brukar prata om byrålådspoesi, dikter som man skriver för sig själv och som

man oftast är tveksam till att visa upp för andra. Inte sällan kan det röra sig

om ett rent terapeutiskt skrivande. Skrivandet tjänar som ett slags

reningsprocess, där processen i sig är viktigast och där texten, sedan den väl

har skrivits, spelat ut sin roll och är att betrakta som försumbar. Texten blir

en typ av slaggprodukt, som arkiveras och får sin slutförvaring i byrålådans

mörker.


Poeter.se är ett exempel på ett slags offentlig byrålåda, som vem som helst är

välkommen att dra ut och kika i. Och många gör det uppenbarligen. Givetvis vore

det fel att göra invändningar i termer av rätt och fel angående dessa många

besökare, men låt oss för en stund vässa tanken: lämpar sig alla sorters texter

för offentlighetens ljus? Är allt som skrivs menat för publicering? Blir man

poet när man publicerar sig på Poeter.se?

SJÄLVKLART SKRIVS DET mer för byrålådan än vad som någonsin letar sig fram till

allmän beskådan. Och tur är väl det – vissa tankar och texter har bara en

fungerande mottagare, och det är skribenten själv.

Om man väljer att kalla en nätsida för Poeter.se, så är det ett namn som

förpliktigar – poesi blir inte till bara för att man förser en text med

frekventa radbrytningar, ofullständig satsbyggnad och rimord.

Tyvärr konstaterar jag att det mesta av innehållet på Poeter.se består av texter

präglade av vad man brukar kalla för “allmänpoetiska” bilder – bilder och

formuleringstyper som har valsats runt alltför många antal varv tidigare.

PÅ TIDNINGARNAS INSÄNDARSIDOR finns det saker som kallas för “veckans vers”

eller “dagens dikt”. Karaktäristiken för dessa företeelser kan uttryckas så här:

Lite rimmat, lite fyndigt, lite tänkvärt. Med betoning på just lite. Även

Poeter.se lider delvis av samma symptom: En ansenlig mängd av det som skrivs där

är förvillande likt poesi – men är helt klart för klent för att kunna kallas

det.

Nej, världen behöver inte fler offentliga byrålådor. Vår tids överskuggande

sjuka är just flodvågen av dylika lådor i alla möjliga slags medier.