Studentafton I höst är det politikernas tur att visa upp sig på Studentafton. I
november kommer Ingvar Carlsson för att prata om sina memoarer och månaden efter
handlar det om vapeninspektionerna i Irak när Hans Blix gästar Studentafton.
Dessutom kommer kändisadvokaten Leif Silbersky. Men det spektakulära mötet
mellan spionen Stig Bergling och polisen som jagade honom, Tore Forsberg,
riskerar att inte bli av på grund av att Bergling är svårt sjuk i Parkinson.
–Men själva Studentafton kommer inte att ställas in eftersom Tore Forsberg
kommer att berätta om sitt arbete på Säpo och förhoppningsvis också om jakten på
Sveriges mest kända spion, säger Joel Pälvärinne, förman för Studentutskottet.
Han berättar att det inte har varit en medveten strategi att boka så många
talare från politiken.
–Mycket handlar om vem som tackar ja, säger han. Nästa termin kommer vi nog att
ha färre politiker. Men jag är mycket nöjd med programmet.
Bleck Landets kanske intressantaste ledarkolumnist Linna Johanssongör
tidskriften Bleck på fritiden. Nummer tre handlar om farliga kvinnor. Bleck
undrar: varför har kvinnliga seriemördare lägre status än manliga? För att ändra
på densaken tecknar Bleck fina miniporträtt på kvinnliga mördare. Linna
Johansson gör precis vad hon vill.
Warren Zevon The Wind Warren Zevon avled i lungcancer den 7:e september i år –
tolv månader efter en läkare gett honom tre månader kvar att leva. Således är
det lite svårt att ignorera döden som återkommande tema för skivan. Ämnet som
sådant är dock inte direkt ovanligt för Zevon, som skrivit många av sina bästa
låtar med ett galghumoristiskt tonfall, inte minst på Lifeíll Kill Ya som kom ut
2000. The Wind är kanske ett avsked, men det är gjort med en varm röst,
underfundig svart humor och ett snett leende. Inte så illa.
Irréversible En mer fruktansvärd mardröm än den som Gaspar NoÈ i omvänd
kronologisk ordning roterar in i ens sinnen i form av filmen IrrÈversible, är
svår att tänka sig. Provocerande genom sin detaljerade våldtäktsscen – skyhögt
över gränsen för vad någon klarar. Estetiskt provokativ genom paketeringen av
det outhärdliga på ett bländade snyggt sätt. Men framför allt direkt oundgänglig
genom den osentimentala skildringen av kärlek, vansinne, hat och hämnd. I omvänd
ordning alltså.
