Den nyutnämnde teologiprofessorn Chrys Caragounis tillbakavisar kritiken mot
hans resonemang om homosexuella. "Tänker man återinföra häxjakten", undrar han.
Prefekten Fredrik Lindström svarar: Du kan inte gömma dig bakom vetenskapen.
Professor avvisar homofobanklagelser
Med anledning av en förvrängd artikel i Kyrkans Tidning 9-15 oktober 2003
skriven av Barbro Matzols, har Fredrik Lindström, för närvarande prefekt vid
Centrum för teologi och religionsvetenskap (CTR), uttalat sig negativt om mig i
radio, TV och tidningar. Kyrkans Tidning vägrade publicera mitt
tillrättaläggande.
ORSAKEN UPPGES VARA en liten bok, Homoerotik, som jag publicerade på XP
Media, Stockholm, för över tre år sedan. Anmärkningsvärt nog har ingen till dato
gjort något försök att vederlägga innehållet i denna bok.
DET SÄTT PÅ VILKET jag har presenterats i massmedierna är oriktigt,
varför följande korta förklaring är befogad: Jag har undervisat vid svenska
universitet sedan januari 1972. Under 1986-1990 var jag professor i Nya
testamentet i Belgien. Det svenska systemet tillät inte flera professorer i
samma ämne, men när systemet på senare tid ändrades, utnämndes jag till
professor i Nya testamentets exegetik. Min forskning, som är nästan uteslutande
publicerad utomlands, rör Nya testamentet, (även Gamla testamentet), Antikens
kultur och historia, hela det grekiska språkets historia, etc. etc. Jag har
deltagit och deltar i flera internationella projekt.
OVANFÖR ENTRÉN TILL Uppsala universitets aula står det skrivet “Att tänka
fritt är stort, men att tänka rätt är större”. Den doktorsring som jag fick i
denna aula den 3 juni 1977 har för mig symboliserat trohet till min disciplin.
Under hela mitt liv har jag försökt att tänka inte bara fritt, utan också rätt.
MIN BOK, HOMOEROTIK, är en rent vetenskaplig undersökning av homoerotiken
under antiken samt av hur Nya testamentet såg på denna fråga. Boken för ingen
polemik mot någon person eller rörelse, vare sig i detta land eller i något
annat. Den refererar inte till någon händelse, utan är höjd över all konkret
debatt, och addresserar frågan i sig. Bakgrundstanken var anspråket (framfört
internationellt) att Nya testamentets författare inte kände till den fina,
genuina, samtyckande typen av homosexualitet som vi känner idag, och att deras
avståndstagande från homosexuella handlingar gällde hednisk homosexualitet eller
grovt utnyttjande av svaga individer, osv.
SOM FORSKARE, SOM inte nöjer sig med blotta påståenden, beslutade jag mig
för att undersöka frågan och tog upp den antika litteraturen (jag är ju också
antikforskare). Till min förvåning fann jag, att detta påstående inte hade någon
förankring i de antika källorna. Jag förstår inte riktigt varför man är
irriterad över att jag upptäckte detta. Kritiken borde riktas mot de antika
författarna, inte mot mig. Vidare undersökte jag de få nytestamentliga
texter som tar upp denna fråga, och fann att aposteln Paulus ordval i
Romarbrevet
1:26-28 avslöjar att han hade den så kallade djupa, genuina homoerotiken mellan
samtyckande individer i tankarna.
JAG HAR OCKSÅ tagit upp Aristoteles diskussion om olika slags läggningar.
Aristoteles gjorde en skillnad mellan att bara ha en läggning och att leva ut
sin läggning. Han menade också att läggningar kunde kontrolleras. Det moderna
samhället tycks ha samma uppfattning, varför det kräver av t.ex. kleptomanerna
att kontrollera sig. Med detta i tankarna ställer jag frågan hur vi, samhället,
kan ha två olika uppfattningar om olika läggningar, vilka, såsom läggningar
betraktade, borde vara analoga? Detta hade till syfte att ställa fram ett
logiskt eller filosofiskt problem. Det var inte någon kriminalisering av
homosexuella, såsom det har misstolkats. Jag sysslar inte med sådant. Vad jag
säger kan var och en konstatera som läser boken i sin helhet. Jag betonar vidare
att Nya testamentets budskap är ett budskap av förlåtelse, helande och
befrielse. Det är allt.
SOM FORSKARE MÅSTE jag ha rätt att publicera mina forskningsresultat även
när de inte passar Kyrkans Tidning eller Lindström. Jag förstår därför inte
denna uppståndelse. Den ger mig anledning att undra om det är tillåtet att
forska och publicera resultaten fritt. Eller tänker man återinföra den medeltida
häxjakten, inkvisitionen eller förföljelsen av oliktänkande i senare totalitära
regimer? Varför försöker inte Lindström istället vederlägga min bok genom en
egen undersökning, såsom det anstår akademins tradition?
I MASSMEDIERNA STÅR det att läsa att Lindström tar avstånd från min bok.
Han har all rätt i världen att ha sin egen personliga åsikt. Men om en åsikt
skall ha någon tyngd, måste den bygga på vetenskaplig forskning. Och det gör
inte Lindströms åsikt. Således är det inte jag som har homofobi utan det verkar
som om de som vill sätta munkavle på mig lider av alethofobi (rädsla för
sanningen). Jag vill vidare påpeka att många professorer och docenter vid CTR är
irriterade över att Lindström tagit på sig att uttala sig å allas vägnar. Han
har inte den förankring i lärarkåren som han gör gällande i massmedierna.
JAG VILL SLUTLIGEN understryka att under min 30-åriga bana som
universitetslärare, har jag inte en enda gång föreläst om homosexualitet. I mitt
klassrum välkomnas och bemöts alla studenter på precis samma vis. Jag har aldrig
rotat i någons privata liv det är inte min sak. För mig har alla studenter samma
värde, och de är fria att ha sina egna åsikter. Nyligen uppgav t.ex. en kvinnlig
student att en väninna till henne som en gång varit elev till mig, berättat för
henne att jag hade sagt: “Jag delar inte dina slutsatser, men du har
argumenterat väl, varför du får VG”. Detta visar att jag inte sätter betyg på
studenters åsikter, utan på deras kunnande.
JAG HOPPAS ATT dessa rader har klargjort att det som saken gäller är
forskningsfrihet och integritet i forskningen.
CHRYS C. CARAGOUNIS
PROFESSOR I NYA TESTAMENTETS EXEGETIK
