Humanistkåren har stora problem med utbildningsbevakningen. Bara 70 av 140 kursombud dök upp på den utbildning som kåren arrangerar. Ordförande Christian Resebo, anser att kåren inte klarar av sin viktigaste uppgift: att se till att alla studenter kan påverka sin utbildning.
Kåren har under lång tid haft problem att rekrytera kursombud och ingen blev förvånad när bara hälften av ombuden deltog i den nödvändiga utbildningen.
– Man kan ju inte tvinga folk. Vi är glada för de som trots allt deltog. Hälften dök upp, och ett antal har varit här och hämtat information i efterhand, säger Ida Alfsdotter-Thoor, vice ordförande för humanistkåren.
Humanistkåren organiserar kursombuden i så kallade studentråd på varje institution. Det finns idag tretton råd, men både engelska institutionen och institutionen för klassiska och semitiska språk saknar helt egna råd.
– Det beror helt enkelt på att vi inte kunnat hitta några studenter som varit villiga att ställa upp och arbeta som kursombud där, förklarar Ida Alfsdotter-Thoor.
CHRISTIAN RESEBO, Humanist-kårens ordförande, menar att problemet med den dåliga uppslutningen går tillbaka ända till grundandet av kåren.
– Kåren är inte en organisation som startades av studenterna. Det är ett beslut som är fattat från centralt håll, vilket innebär att det aldrig funnits någon gräsrotsrörelse bland studenterna att arbeta utifrån, säger han och fortsätter:
– Det vi måste göra är helt enkelt att försöka bygga upp den gräsrotsrörelsen i efterhand genom att vara närvarande på institutionerna i så stor utsträckning som möjligt. Och det är trots allt fler och fler som engagerar sig för varje termin.
Men Christian Resebo är självkritisk. Han tycker att kåren har misslyckats med att sköta utbildningsbevakningen på ett tillfredsställande sätt.
– Ja, vi har misslyckats totalt, det måste man säga. Tittar man på exempelvis Studentbarometern kan man se att det är mycket få studenter som anser att de kan påverka sina studier. Vi på humanistkåren tar på oss ett stort ansvar för det.
IDA ALFSDOTTER-THOOR är övertygad om att engagemanget finns bland studenterna, men tycker inte att kåren har lyckats med att kanalisera det. Nu förs diskussioner om hur utbildningsbevakningen och rekryteringen av kursombud ska förbättras. Bland annat har man varit i kontakt med samhällsvetarkåren, som upplever liknande problem.
Men Ida Alfsdotter-Thoor tycker också att universitet i högre grad måste delta i arbetet.
– Jag tror att det behövs en ordentlig förändring, både från kårernas sida men också från institutionernas. Som det är nu så finns det ingen ordentlig kommunikation, man visar inte från institutionerna hur viktigt det är med studentinflytande, säger hon.
