-Det är ren förmyndarpolitik, inget annat!
-Invandrare tycker inte synd om sig själva, vi är förbannade!
Både argumenten och känslorna svallade när Lunds ekonomiska och politiska förening (Lupef) hade tussat ihop fyra olika viljor om invandrare ska kvoteras till högskolan eller inte. Diskussionen var egentligen tänkt att utgå från de tio procent av platserna som varje högskola och universitet nyligen har fått möjlighet att reservera för så kallad alternativ rekrytering – något som få universitet utnyttjar idag. Men utan en slipad moderator försvann snart fokus från kärnfrågan.
Lundagårds andreredaktör, Rakel Chukri, var den av debattörerna som fick inleda bataljen.
– En stor andel av de anställda invandrarna på högskolan är städare som befinner sig längst ner i hierarkin. Ändå har invandrare i genomsnitt högre utbildning är svenskar. Något konkret måste göras och kvotering är ett sätt att angripa problemet, tyckte hon.
Karin Svanborg från Folkpartiet höll inte alls med.
– Det skapar bara offer och kategorier som göder fördomar. Som liberal kan jag inte se något som är positivt med kvotering, var hennes kontring.
EN NÅGON MER TILLBAKALUTAD hållning intog Sanimir Resic som är lektor i historia och numera anställd som mångfaldshandläggare vid Lunds universitet. Han har lång erfarenhet av integrationsarbete ute på institutionerna. Förändringar av folks värderingar måste få ta tid, betonade han.
– Sverige har en lång tradition av meritokrati och klassresenärer och det tror jag kan hända igen. Det här är en generationsfråga, dagens unga är blinda för färg och när vissa pensionsavgångar kommer blir klimatet på universitetet ett helt annat.
DEN RETORISKT BEGÅVADE Ignacio Vita, som är ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), stod för kvällens mest personligt färgade inlägg. Han berättade att han i början av sin juristutbildning blev varnad av läraren: ”Jurister kan ta illa upp om du som invandrare beter dig så självsäkert och är så verbal”. Det blev startskottet för Ignacio Vitas kårkarriär och övertygelsen att invandrare på högskolan är en viktig kvalitetsaspekt.
Han tände till ordentligt när Karin Svanborg proklamerade att akademins regler fungerar.
– Hur kan du säga att akademins regler fungerar när åttio procent av alla professorer är män, när diskriminering dagligen förekommer, när trakasserier är så vanligt?
Ignacio Vita underströk att kvotering av invandrare inte får stanna vid att ”räkna skallar”, utan att man måste börja värdera kunskap på ett nytt sätt och anta personer på nya slags meriter.
– Mångfald är något radikalt och det handlar om att ifrågasätta grunden, sa han.
Rakel Chukri slog näven i bordet ett antal gånger under debatten och krävde konkreta lösningar istället för klichéer om mångfald.
– Det finns stor kompetens i Sverige idag som inte utnyttjas. Hur ska vi bryta det? Invandrare tycker inte synd om sig själva, vi är förbannade!
Men hon mötte starkt motstånd från Sanimir Resic.
– Skulle du själv vilja bli inkvoterad? frågade han. Sverige kan inte kräva det mångkulturella samhället utan det handlar om att ge och ta.
