Sänkta studiemedel och höjda hyror.
Under 1990-talet har studenternas köpkraft nästan halverats.
Samtidigt har ekonomin förbättrats för ungdomar som väljer
att jobba direkt efter gymnasiet.
Träffar du 35-åringar som minns sin kärva studietid med nudlar
och knäckebröd? Tro dem inte.
För samtidigt som regeringen uppmanar fler ungdomar att studera, är
de ekonomiska signalerna rakt motsatta. Under 1990-talet har Sveriges studenter
fått en allt sämre ekonomi. Anledningarna är främst två:
sänkta studiemedel och höjda hyror.
Sedan 1989 har studiemedlet sjunkit med drygt 400 kronor per månad räknat
i fast penningvärde.
Under samma tid ökade inkomsten med mer än 1500 kronor per månad
för en 20-årig, nyanställd banktjänsteman som valt att
inte studera.
Den stora försämringen för studenterna skedde under krisåren
på 1990-talet. Då fick svenska studenter strama åt rejält
när den svenska ekonomin skulle saneras.
UNDER FYRA ÅR räknades studie-
medlen inte upp mot pris-ökningarna. Resultatet blev i praktiken en sänkning
av studie-medlet.
Om studenterna fått komp-ensation för inflationen skulle studiemedlet
idag vara på 8279 kronor per månad, enligt uträkningar från
Sveriges förenade studentkårer (SFS).
Men det är inte den största orsaken till studenternas för-säm-rade
ekonomi.
– Den främsta anledningen är att kostnaden för boendet
ökat kraftigt, säger Ulla Samuel vid Föreningssparbankens institut
för privatekonomi.
Mellan 1989 och 2003 höjdes hyran för ett genomsnittligt studentrum
med nästan en tusenlapp. Bland annat på grund av skattehöjningar
på boende.
MEN INTE HELLER för hyres-höjningarna har studenterna fått full
ersättning. Studiemedlet styrs nämligen av prisbasbeloppet, som är
tänkt att följa den genomsnittliga prisutvecklingen. Problemet är
att boendekostnaden för en student är en betydligt större del
av de totala utgifterna än vad prisbasbeloppet visar. Under 90-talet ökade
också hyran för studentrum snabbare än andra hyror. Enda ljusglimten
är att de höjda hyrorna nu ger fler studenter rätt till bostadsbidrag.
Fortfarande väljer emellertid många studenter att inte ta bostadsbidrag
av rädsla för att bli återbetalningsskyldiga i efterhand om
man tjänat för mycket. Tar man bostadsbidrag kan det till och med
vara svårt att ta ett sommarjobb. Eftersom större delen av studiebidraget
räknas som inkomst, räcker det med att tjäna drygt 20 000 kronor
för att bostadsbidraget ska börja naggas i kanten.
Räknar man bort bostadsbidraget är standardskillnaden mellan dagens
studenter och 1989 års studenter än större. Då har dagens
student nästan 900 kronor mindre kvar efter nödvändiga utgifter
jämfört med för 15 år sen.
Sveriges förenade studentkårer tycker att den nuvarande situa-tionen
är oacceptabel.
– Vi tror att de usla villkoren hindrar folk från att börja
studera. En höjning måste till. Annars är det svårt att
locka ungdomar att välja studier före arbetslivet, säger Per
Anders Strandberg, vice ordförande i SFS, som också vill ha en retroaktiv
höjning för prisökningarna under 1990-talet.
MEN NÅGON HÖJNING av studie-medlet är inte att vänta före
valet riksdagsvalet 2006.
– Nej, det finns inga sådana planer. Vi gjorde vår stora reform
för några år sedan när bidragsdelen höjdes. Det kostade
fyra miljarder kronor, säger David Samuelsson, planeringschef vid utbildnings-departementet.
Regeringen sitter i en rävsax. Kostnaderna för den högre ut-bildningen
har – trots studenternas tunnare plånböcker – skjutit
i höjden. Under 1990-talet ökade antalet studenter i högskolan
med 80 procent.
Men en sak kan David Samuelsson lova. Studenter med barn kan förvänta
sig en bättre ekonomi.
– Det har regeringen lovat. Det kommer att komma ett förslag som
utarbetas på grundval av den studiesociala utredningen, säger David
Samuelsson.
