Socialdemokratisk finansminister. Journalist. Ordförande för SVT:s
styrelse. Allan Larsson har gett sig in i många olika karriärer.
Snart kan han lägga ännu en till listan: ny ordförande för
Lunds universitets styrelse.
Som före detta socialdemokratisk finansminister är han förknippad
med regeringsmakten i Stockholm. Samma makt som idag aviserar hårda sparkrav
för landets universitet och högskolor. Men det är inget Allan
Larsson verkar vilja prata särskilt mycket om.
– Om jag och styrelsen agerar tillräckligt självständigt
överlåter jag åt andra att bedöma. Lunds universitet har
tillsammans med alla övriga universitet begärt att statens anslag
till forskningen ska öka till en procent av BNP. Det är ett mål,
som jag ställer mig bakom, säger Allan Larsson.
MED ANLEDNING AV det nyvunna ordförandeskapet har han skrivit ett diskussionsunderlag
med tankar kring hur styrelsearbetet ska organiseras och vilka frågor
han vill ta itu med. I utkastet framgår bland annat att “styrelsens
ledamöter […] bör avstå från att göra uttalanden
i frågor som ska behandlas på ett kommande styrelsemöte.”
– Syftet är också att det inte ska finnas någon gräddfil
i budgetprocessen. Man måste gå den ordinarie vägen via rektor
för att föra fram sina anspråk på anslagsmedel. Man ska
inte kunna gå via enskilda ledamöter för att få in saker
på dagordningen. Det är viktigt att vi uppträder enade utåt.
Styrelsen ska kommunicera genom sina beslut, säger Allan Larsson som därmed,
sannolikt, kommer ha en mer undanskymd roll än sin föregångare.
– Men, visst, jag kommer att vara närvarande. Fast jag kommer att
akta mig för att lägga mig i för mycket. Gränsen mellan
rektors arbete och styrelsens uppgift måste vara tydlig.
Hur kommer det att märkas att Lunds universitet fått en ny styrelseordförande?
– Det är ingen revolution att man byter ordförande. Den förra
styrelsen har gjort ett mycket bra jobb och lämnat efter sig en välskött
ekonomi. Och de har redan tagit en rad viktiga strategiska beslut, säger
Allan Larsson men nämner samtidigt att styrelsen ska se över hur universitetets
resurser används, vara på “spaning efter framtiden” och
se bortom de närmaste bokslutsåren.
HAN VILL OCKSÅ verka för en ökad samverkan med regionen och
profilera Lunds universitet gentemot både offentliga och privata finansiärer
– förslag som i alla fall på pappret verkar vara självklara
och okontroversiella. Tillsammans med lärare, studenter och anställda
vill Allan Larsson också se över det han kallar ledningssystemen
för Lunds universitet. En fråga han återkommer till är
att man ska lyfta blicken försöka hitta framgångsrika internationella
exempel på hur universitet kan organiseras. Allan Larsson vill eftersträva
något han beskriver som “Governance for Excellence” och skapa
de “bästa, möjliga, förutsättningarna för forskning
och utbildning”.
– Vi ska försöka jämföra oss med de allra bästa
universiteten. Jag tror att lärare och studenter kan förmedla värdefulla
kontakter och uppslag i det arbetet. Studentinflytandet på central nivå
vid Lunds universitet har fått bra betyg. Men fortfarande finns problem
på institutions- och fakultetsnivå.
Hur ser du på det?
– Det är inte säkert att det är en styrelsefråga.
Och det kan ju vara så att studenterna inte är tillräckligt
aktiva. Fast jag kan inte riktigt uttala mig om det förrän jag har
satt mig in i frågan.
Det säger Allan Larsson när Lundagård träffar honom på
det hotell i centrala Lund där han bodde under sin introduktionsvecka på
Lunds universitet.
– Intensiva och stimulerande dagar med många möten. Jag tror
att jag har fått en bra överblick.
Fast Lund och Lunds universitet är egentligen inget nytt för Allan
Larsson. Han har nyligen avslutat ett ordförandeskap i styrelsen för
Centrum för europaforskning. Och som lundastudent, medlem i Smålands
nation, i skiftet mellan 50- och 60-tal studerade han samhällsvetenskapliga
ämnen.
Var du aktiv i något studentikost sammanhang?
– Nej, jag var mycket allvarlig, säger Allan Larsson.
