Den första befattar sig bara med designmöbler.
Den andra har inte ens packat upp flyttkartongerna efter ett och halvt år.
Den tredje bor för lyhört för att ha flickvän.
Lundagård besöker studentboenden bortom korridoren.
Namn Karl Rasmusson
Studerar Till ekonom
Bor Bostadsrätt på Södra Esplanaden, centrala Lund
Karl köpte sin lägenhet för ett år sedan. Efter en omfattande
renovering ser den idag ut som hämtad från ett livsstilsmagasin.
Nyckelorden är enkelhet och dyr design.
Du ser ganska avslappnad ut. Vad är hemligheten?
– Jag tror hemligheten ligger i hur jag har valt att inreda lägenheten.
Tanken är att man ska lämna studierna på biblioteket och i och
med det skapa en känsla av harmoni
när man hemma.
Var har du fått din inspiration ifrån?
– Det är lite olika. Men vill man få lite nya idéer
så hjälper inredningstidningar som Plaza. Sedan tror jag att man
måste ha en del kreativitet i sig.
Är det inte svårt rent eko-nomiskt att leva upp till vad som visas
i en sådan tidning?
– Det är en del av utmaningen. Det är knappast så att
man köper en hel inredning på plats utan man får aktivt leta
på auktioner efter det speciella som man är ute efter.
Det verkar inte som du har så mycket massproducerade Ikea-möbler
i din lägenhet. Har jag rätt?
– Jag har mest använt mig av svenska designers, helt enkelt för
att de gör snygga saker. Rummet ska vara personligt och det tycker jag
inte att man kan åstadkomma med Ikea.
Hur kopplar du helst av i din lägenhet?
– Jag myser i Ovalian gjord av Tor Larsson med en smaksatt kaffe frappé
och Elin Sigvardssons mjuka röst i bakgrunden.
Hur såg det ut när du flyttade in?
– Jag tyckte det såg ganska hemskt ut och jag har under det knappa
år sedan jag köpte lägenheten gjort om alla rum utom badrummet.
Men nu tycker jag att jag har lyft standarden överallt. Bara detaljerna
återstår.
Är det något ställe i världen som du skulle vilja bo på
om pengar inte var något bekymmer?
– The Rods i Sydney! Miljön och atmosfären är oslagbar.
Väldigt fräscht område helt enkelt. Det är väl där
man kommer hitta mig i framtiden.
Namn Martin Söderberg
Studerar Till jurist
Bor Inneboende i villa på Slöjdgatan, västra Lund
Martin tvingades att flytta från sin studentlägenhet. Nu bor han
inneboende i en tegelvilla från tjugotalet. Husägaren bor i bottenvåningen
– övervåningen delar han med en äldre kvinna. Duschen
ligger i källaren.
Varför bestämde du dig för det här stället?
– Jag bodde ju på Delphi i en sådan där tråkig
fyrkantig brun sak, så jag letade egentligen hela tiden efter något
annat. Det här stället dök upp när en kompis skulle flytta.
Du är inneboende hos en äldre dam i hennes villa. Vilken var din reaktion
när du flyttade in hit?
– Att det var helt underbart! Man kan göra väldigt mycket med
mina två rum, men eftersom jag hela tiden har varit på väg
har inredningen blivit lidande. Jag har inte ens packat upp mina saker ur flyttkartongerna.
Vilken känsla tycker du att dina rum ger?
– En väldigt bohemisk känsla, speciellt badrummet och köket
som trots sin charm är under all kritik. Men jag föll för stället
ändå. Det är svårt att inte falla när det är
högt i tak, stuckatur, fungerande kakelugnar, en låg hyra och centralt
boende.
Hur känns det att dela badrum och kök?
– Jag tror inte det här är ett boende för vem som helst.
Ägaren hyr bara ut till killar för att hon har för sig att killar
kanske har mer överseende med den låga standarden, och det kanske
stämmer i och för sig. Men vi kommer mycket bra överens. Vi har
delat upp sysslorna mellan oss här på övervåningen. Jag
städar badrummet, hon köket och så delar vi på porslinet.
Hur kommer det sig?
– Jag är väl en lätt person att bo med helt enkelt. Jag
har inga fester, jag drar inte hit okänt folk och så spelar jag inte
så hög musik och så har jag ingen flickvän.
Du verkar inte ha lagt ner så mycket tid på inredningen, vad säger
det om din personlighet?
– Boendet för mig är inte avgörande utan det är viktigare
att jag har någonstans att sova. Man kan väl säga att jag använder
mitt hem mer som ett övernattningsställe än ett ställe att
socialisera på.
Namn Gustav L Widerström
Studerar Till civilingenjör och ekonom
Bor Kollektivt i lägenhet på Norra Fäladen, norra Lund
Två killar och två tjejer bor tillsammans i Gustavs kollektiv. Praktiskt
och roligt, tycker han som levt med andra i fem år – även om
han inte kan ”springa runt naken”.
Du har bott i kollektiv i fem år. Vad är det som lockar dig?
– Människorna helt klart!
Hur är det att bo i ett kollektiv?
– Man kan kanske inte springa runt naken som man kanske skulle kunna göra
om man bodde själv, och man kan inte kräva för mycket utrymme.
Hur har du tänkt när du har inrett ditt rum?
– Jag ville först och främst ha plats för sängen.
Sedan var det absolut viktigt att man kunde se TV:n från sängen på
kvällarna och eftersom jag sitter mycket vid datorn ville jag ha det ljust
vid skrivbordet. Då blev det som det blev.
Har inredningen ett syfte?
– Effektivitet. Tanken var att det skulle bli så bekvämt som
möjligt för att det lättare skulle bli att plugga. Jag är
ingen inredningsfascist. Hade jag velat skapa ett modernt stilrent rum så
hade det kostat skjortan. Totalt onödigt!
Har boendet betydelse för dig?
– Ja, självklart! Hade jag haft mer stålar än vad CSN
ger mig så hade jag säkert åkt till Ikea och köpt en massa
nya prylar. Men jag är en pragmatisk person när det gäller inredning.
Jag har inte tid nu när jag pluggar 250 procent.
Hur gör ni för att undvika konflikter?
– Vi har börjat med att dela in lägenheten i fyra delar där
alla svarar för en del i ett roterande schema. Sedan har vi porslin och
kryddor et cetera gemensamt och vars en hylla i kylskåpet. Men har man
inte mjölk en dag kan man nästan alltid låna av någon
annan. Hur är det med flickvän? Kan man ha det här när man
bor så tätt?
– Det kan vara ett problem. Det är nämligen ganska lyhört,
men jag antar att man kan vara hos den andra personen om man nu så gärna
vill ha en partner. Lite bökigt, men det går ju ändå.
