Få vet att de tre konstnärliga högskolorna
i Malmö för teater, konst och musik tillhör Lunds universitet. I förra numret
presenterades konsthögskolan, denna gång träffar vi avgångseleven Jesper Åvall
som med sin klass just satt upp teaterstycket ”Våren vaknar”.
Han är en ung nyfiken vetenskapsman
som vill dela med sig av sina upptäckter, ett slags sexualupplysare från
sekelskiftet.
 Så beskriver Jesper Åvall sin rollkaraktär
Melchior Gabor i Våren vaknar, som skrevs 1891 av Frank Wedekind.
 Jesper går fjärde och sista året på
teaterhögskolan, vars entré är lätt att missa där den ligger strax intill
köpcentret Hansacompagniet. Men väl inne öppnas skolan upp; nya lokaler blandas
med gamla, lunchrummet känns som en hybrid mellan bar och vardagsrum och i ett
par av de stora övningssalarna kan provisoriska scener byggas upp. En gammal
hiss som startar och stoppar med ett ryck tar en mellan våningarna.
 Jesper berättar att under utbildningen
blandas rolltolkningar med sång och dans.
  Första terminen handlar det om att
lära känna sig själv, sin kropp och sin klass, säger han.
ARBETET BLIR MER avancerat allt eftersom. Från
att spela en karaktär med enkla känslor till situationer som är svårare att
gestalta.
 Det kan vara att en karaktär ska säga en
sak, men mena något annat, säger Jesper.
 Nytt på skolan är att eleverna parallellt
med slutproduktionerna, som uppsättningen av Våren Vaknar, kan välja att skriva
en magisteruppsats. Jesper är en av fyra i sin klass som valt att göra detta. Uppsatsen
behandlar hur ett rollarbete på skolan går till.
 Det ingår också en termins praktik i
utbildningen.Â
  Det är viktigt att möta en
professionell institution, säger Jesper som själv prak-tiserade på teater
Västernorrland i Sundsvall och spelade Prins Ferdinand i Shakespeares Stormen.
UNDER VISNINGEN av Våren vaknar vi-sar
skådespelarna på en exceptionell kropps-kontroll. De tar sig in på scenen
stående på händer, rullande eller med ett högt hopp för att sedan landa
raklång. Slagsmålsscenerna tar nästan en form av breakdance som fryses.
 Måste man bli gymnast för att vara
skådespelare? Â
 Nej, det handlar inte om att kunna göra
en bakåtvolt, säger Jesper. Istället är det mer en fråga om att pröva, byta
kassett och pröva igen.
 Det är alltså mer fråga om att hitta
lösningar på problem i teatergestaltningen än att bli en fullfjädrad gymnast.
 Jesper illustrerar genom att klumpigt
försöka ställa sig på händer, för att därefter göra det lite bättre men absolut
inte perfekt. Han tillägger samtidigt att Teaterhögskolan i Malmö är känd för
att arbeta mycket med kroppen.
 Hur ser framtiden ut för de skådespelare
som går på skolan?
  Det är stentufft, säger han. Som skådespelare
får man inte vara rädd att arbeta ett halvår inom vården eller som brevbärare,
men jag är inte orolig för att inte få ett skådespelarjobb.
