Bland studenterna på juristprogrammen i Uppsala och Lund råder delade meningar om kvotering till utbildningsplatser.
Men en sak är de överens om: det behövs fler jurister med invandrarbakgrund.
Jonas Karlsson läser fjärde terminen på juristprogrammet i Uppsala och tycker beslutet att kvotera in studerande med invandrarbakgrund är bra. Det finns för få jurister som inte är ”helsvenskar”, menar han.
– Det är faktiskt en väldig likformighet på Juridicum, man skolas in i ett visst tänkande. Och det behövs nya perspektiv och synsätt.
Han förstår att det känns orättvist för de studenter som inte blev antagna – trots högre betyg – men tycker att det inte finns så många alternativ.
– Det finns problem med kvot-ering, men i dagsläget är det ett bra och nödvändigt tillvägagångssätt.
Alborz Shouri kom till Sverige från Iran när han var fem år gammal. Nu är han inne på sin sjätte termin på Juridicum i Lund och sitter i Juridiska föreningens styrelse. I likhet med Jonas Karlsson tycker han att det är ett stort problem att så få invandrare söker sig till juristutbildningen. Men kvotering är bara en kosmetisk åtgärd som i längden riskerar att skapa ett b-lag bland juridikstudenterna, säger han.
– Problemen försvinner inte för att man använder kvotering. Istället behöver man arbeta med attitydförändringar, säger han.
Alborz Shouri menar att debatten kring social och etnisk snedrekrytering är förenklad. Individer ska inte behöva representera sitt ursprung, och själv skulle han inte känna sig bekväm om han kvoterats in på en utbildning för att han är född utomlands.
– Det är ju så klart enkelt för mig att säga, jag kom ju in på min utbildning. Men jag tror att jag skulle känna mig ännu mer annorlunda än vad jag gör idag om jag visste att jag kom in på en invandrarkvot.
