Aldrig har så många svenskar läst en akademisk utbildning. Och regeringens mål är att ännu fler ska studera vidare. Utredare på Högskoleverket oroas över att så många blir arbetslösa, men politikerna vill inte att utbildningsplatserna ska anpassas efter arbetsmarknades behov.
Fredrik Runeson har en examen som personalvetare från Lunds universitet men hittar inget arbete inom området han utbildats för. Istället vikarierar han som förskollärare för sexåringar. Fredrik började plugga direkt efter gymnasiet. Hans mål var att skaffa sig en utbildning som gav arbete.
– Jag levde i nån sorts illusion om att när man läst på universitetet så får man jobb, säger han.
När Fredrik påbörjade sina studier möttes han av inbjudna före detta studenter som berättade vad de arbetade med och vilka fördelar en personalvetarutbildning kunde ge på arbetsmarknaden. Framtidsprognoserna såg fina ut.
Efter examen har Fredrik hankat sig fram på diverse extraknäck och lärarvikariat varvat med arbetslöshet. Hans besvikelse över den döda arbetsmarknaden är tydlig.
– Det finns så otroligt få jobb att söka. Jag ringde ett rekryteringsföretag och de frågade vad jag hade för utbildning. När jag svarade ”personalvetare” så sa de bara ”beklagar”, berättar Fredrik.
Regeringen har målet att femtio procent av årskullarna ska börja studera på högskola innan de fyllt tjugofem: framtiden kräver en högre kunskapsgrad hos befolkningen i form av högskolestudier.
Utredare thomas Furusten på Högskoleverket är bekymrad över utvecklingen. Han har sammanställt rapporten ”Arbetsmarknad och högskoleutbildning” som pekar på att kraven inom framtidens arbetsmarknad inte alls är så höga som man först trott.
– Arbetsmarknaden har inte behov av så många högskoleutbildade, utan den har behov av olika kompetenser, säger han.
Rapporten belyser att framtidens arbetsmarknad inte har behov av enbart långa teoretiska utbildningar.
– Största risken med regeringens utbildningsmål är att man bara behöver bygga ut högskolan och antalet platser. Man behöver tydligen inte lyssna på arbetsmarknadens behov. Och eftersom högskolan expanderat är det en jakt på och konkurrens om studenterna. Utvecklingen gynnar egentligen inte någon.
Enligt Thomas Furusten är Fredriks fall inte ovanligt på arbetsmarknaden. Ungefär en tredjedel av den högutbildade arbetskraften arbetar idag inom andra områden än vad de utbildats för.
– Antingen beror det på att utbildningen är så bra att man passar in på alla möjliga områden, eller så tyder det på att det är svårt att få jobb inom det man är utbildad för, säger Thomas Furusten.
Men frågan om att öka högskoleutbildningens samverkan med arbetsmarknaden är inte aktuell bland politiker i utbildningsutskottet. Majléne Westerlund Panke (s) menar att framtiden kräver fler högskoleutbildade och att utbildningens innehåll inte ska styras eftersom arbetsmarknadsprognoser är svåra att förutse. Hon tycker därför att det inför framtiden går bra att välja högskoleutbildning oavsett hur behoven på arbetsmarknaden ser ut.
– Vi behöver en bredare basutbildning hos befolkningen. Men en bred examen är inte yrkesinriktad och man får nog räkna med att slå sig fram mer okonventionellt på arbetsmarknaden.
Moderaten per bill är också kritisk till alla former av utbildningsstyrning. Men han ogillar regeringens mål och menar att ansvaret för utbildningsvalet ska bäras helt av individen. För att undvika arbetslöshet för den färdigutbildade efterlyser han en utökad upplysning.
– Det räcker inte med syokonsulenter på gymnasiet, utan man behöver ge människor en inblick i vilka typer av yrke man kan förvänta sig att hamna i efter utbildningen.
För Fredriks del är utbildningen till personalvetare oåterkallelig eftersom möjligheten att få studiemedel nästan är slut.
– Jag hade inte räknat med att bli förskollärare när jag gick programmet personal- och arbetsliv. Då hade jag ju läst något annat eller kanske inte läst alls, säger Fredrik.
