Thomas Östros måste våga bortse från jantelagen och satsa på internationell spetskompetens, anser Lundaekonomernas ordförande Nils Thott och fyra andra kårordföranden. Idag är ekonomutbildningen i resurstilldelning räknat som en av de lägst prioriterade utbildningarna i landet. Om inte regeringen slutar hyckla och tänker om riskerar vi att studenterna flyr utomlands eller hamnar i arbetslöshet, skriver de.
Regeringen och utbildningsdepartementet måste se över resurstilldelningen. Det kan inte vara motiverat att den svenska ekonomutbildningen tillhör en av de absolut lägst prioriterade utbildningarna i Sverige sett utifråntilldelningen av resurser. Vi riskerar stora framtida samhällsekonomiska katastrofer, arbetslöshet försvenska ekonomer och inte minst en flytt av motiverade och fokuseradeekonomstudenter till utländska universitet. Å andra sidankan arbetsgivare med lediga ekonomiassistentplatser se fram emot bittra utexaminerade ekonomer med studieskuld och upprivna drömmar.
Den svenska ekonomutbildningen riskerar att bli svaginternationellt sett. Svenska ekonomstuderande har allt svårare att konkurrera med sina europeiska kollegor, de nordiskautbildningarna är högre prioriterade i respektive land äni Sverige. Med fler studieplatser och mindre resurser per studentriskerar den svenska ekonomutbildningen att hamna i ettsamhällsekonomiskt kölvatten. Den svenske ekonomen behövs i ett framtida Sverige, och då krävs ökade resurser.I en tid av skandaler i svenska storföretag undrar man om Thomas Östros inser betydelsen av högutbildade ekonomer, eller anser han att det är motiverat att fortsätta satsningen på naturvetare på bekostnad av ekonomer? Nu tilldelas de naturvetenskapliga ämnena tre gånger så mycket resurser från staten än de samhällsvetenskapliga.
Idag är den svenska ekonomen billigare att utbildajämfört med de nordiska ekonomerna, och detta återspeglas naturligtvis i resultaten och kvaliteten. Som exempel kan nämnas att i Danmark satsar man cirka 60 procent mer än i Sverige på varje ekonom. Det finns inget som kan motivera en sådan storskillnad mellan två så närbesläktade länderoch kulturer. Istället står nu Sverige inför ett faktum att den svenska ekonomen inte är internationellt konkurrenskraftig vilket kan få två följder. Det ena är att allt färre svenskar får möjligheten attarbeta utomlands efter examen, där undersökningar visat påatt majoriteten av de som gör detta återkommer till Sverige med förbättrad kunskap och därmed bidrar tillsvensk tillväxt. Den andra följden är att vi troligtvis kommer att se allt fler utländska ekonomer påpositioner i Sverige, då många svenskägda företagredan går mot en ökad grad av internationalisering. Detta medför av förklarliga skäl att tillväxten i Sverige hämmas av arbetslösa ekonomer som fortsätter utbilda sig eller tar arbete som de är överkvalificeradeför.
Alla skall ha möjlighet att utbilda sig på högskola eller universitet. Detta är självklart i Sverige, och till sin hjälp kan studenten finansiera sina studier med studiebidrag och lån. Samtidigt hycklar staten närden lovar studenten en högre utbildning med stora möjligheter till hög avlönade yrken, ett måste för attstudenten skall kunna återbetala studielånen och föratt säkerhetsställa att utbildning i Sverige inte ären klassfråga. Hyckleriet består i en av de största samhällsekonomiska förlusterna där individen genomgår fyra års utbildning för att sedan som utexaminerad ekonomstå på ruta ett igen, många gånger tvungen att ta yrken som gymnasieekonomer tidigare fick. Därför harindividen förlorat fyra yrkesverksamma arbetsår, skaffat sig en betungande studieskuld och kostat staten fyra år avuteblivna inkomstskatter. För att inte tala om att individenskapar arbetslöshet för den som ”bara” ärgymnasieekonom och annars varit kvalificerad för yrket. Vidare finns ett stort mörkertal i den stora andelen färdiga ekonomer som inte lämnar studiernas betryggande värld, eftersom det är lättare att konkurrera som nyutexamineradekonom än arbetslös ekonom. Dessa kostar staten ochsamhället massiva resurser.
I en tid av etiska skandaler i svenska företag, ställs stora krav på ledning och granskare av företagen.Det kan bara spekuleras i den samhällsekonomiska förlusten i dåligt utbildade svenska revisorer som har till uppgift att granska företagens affärer. Många företag måste idag internutbilda sin nyrekryterade personal då den besitterför dålig praktisk kunskap när de kommer från universitetet. När samhällets komplexitet ökar och när skandalerna drabbar arbetare, privatsparare och samhället kandet inte nog betonas hur viktigt det är att föregåskandalerna med en högklassig utbildning som är internationellt konkurrenskraftig.
Thomas östros måste våga bortse från jantelagen och satsa på internationell spetskompetens!
föru6 genom,
Nils Thott
Ordförande,
Lundaekonomernas studentkår
Anders Olofsson ordförande,
Handelshögskolani Umeå studentförening
Fredrik Sannergren
Ordförande,
Ekonomiföreningen Linköpingsuniversitet
Emilie Larsson
viceordförande,
Handelshögskolan Göteborgstudentkår
Gustav Brandt
Ordförande,
Föreningen Uppsala-Ekonomerna
