Jag är säker på att för de flesta som läser detta inlägg betyder begreppet ”KRAV-märkt”, ”Kontrollförening för alternativ odling” och yttrar sig i det vidare kända KRAV-märket på diverse olika råvaror. Så är inte fallet i detta inlägg.
Fallet i detta inlägget är som sådant: jag har gått bärsänkargång med min egna privata krav-stämpel. Ett exempel på detta är: jag har ej skrivit något inlägg här på flera dagar, då jag satte krav på mig själv att nästa inlägg skulle vara en kritisk granskning av något slag och en diskussion.
Det är väl klart att eftersom jag satte ribban för inlägget alldeles för högt, att jag ej kunde nå upp till denna. Även om jag märkte detta efter ett tag, fortsatte jag skjuta på det. En annan hade kanske förstått sina begränsningar och skrivit ett vanligt, kort inlägg. Men inte jag, inte. Tydligen tyckte jag att det var bättre att skjuta på det, då allt annat i mitt liv var kravmärkt det med. Böcker skulle ju läsas, föreläsningar skulle gås på, diskussioner skulle diskuteras osv.
Läxan att lära sig här är: dåliga beslut (planeringsskills) leder till dåliga resultat. Simpelt. Missförstå mig nu rätt. Med dåliga resultat menar jag ej sådana som man faktiskt kan se på papper (inte än iallafall). Nej, jag menar alltså resultat i form av det feta kravmärket som sitter faststämplat i ens hjärna. Med andra ord, stress.
Nu har jag dock precis lyckats vända den här skutan om och hoppas på bättre farvatten framöver. Jag låter även krav-stämpeln vila på hyllan ett tag framöver, för när har någonsin tvång och kritik varit de bästa motivationsverktygen?
T.
